- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Elfte årgången. 1891 /
127

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVERIGE OCH RYSSLAND, EFTER FREDEN 1 KARDIS

127

Den försiggick på rikssalen. Den unge konungen satt på
sin tron med enkedrottningen till venster om sig; nedanför voro
de höge riksämbetsmännen och riksråden placerade. De ryska
sändebuden lämnade sitt kreditiv och sitt ratifikationsbref ’ jämte
de sedvanliga presenterna. Efter audiensen trakterades de å »hofvet»
af riksråden Gustaf Posse och Svante Banér; här liksom i Moskva
tvistade man om platserna vid bordet och ordningen af de
officiella skålarne.

Det gälde härpå för den svenska regeringen att utse
kommissarier i och för konferens med de ryska legaterna. Det skedde
den 9 april; de utsedde voro riksråden Bengt Skytte, Knut
Kurk, Gustaf Posse saint den sedan så fräjdade Johan
Gyllenstjerna, vid denna tid kansliråd — förnäma personer, såsom
vi se; blott sådana borde utses till »konferensherrar», Den 10 och
12 sammanträdde dessa med de ryska sändebuden i den »lilla
rådsalen»; Brandt tjänstgjorde å svensk sida som tolk.8 Under
den första af dessa konferenser vände sig samtalet nästan
uteslutande om den formella tvistefråga, som man uppskjutit, men
därföre icke löst: frågan om riksmarsksämbetets besättande och
Wrangels hemkallande. Ryssarne voro envisa: att en ny
riksmarsk icke tillsattes, det skulle de väl i värsta fall kunnat finna
sig i, men att riksamiralen icke skulle underteckna den Ȋndteliga
fullbordansskriften» och i egen person besvärja freden, det vore
otillständigt. Förgäfves sökte man lära dem svensk statsrätt,
förgäfves bibringa dem ett begrepp om arten af den styrelse,
»ad-ditamentet» af år 1660 skapat — en visserligen icke så särdeles
tacksam uppgift — och förgäfves frågade spotskt Bengt Skytte,
som i allmänhet förde ordet å svensk sida, om det var Sveriges
konung eller de ryska sändebuden, som autoriserade svenska
ämbetsmän. Slutligen begärde ryssarne, att kommissarierna skulle
inhämta besked i saken hos sin regering. Dessa gingo då upp
till rådkammaren, men funno icke regeringen samlad. Bengt
Skyttes förslagna hufvud fann dock en utväg, som han ansåg
»helt försvarlig» för henne. På stående fot uppsatte man en skrift,
som uttalade ett bestämdt ogillande af ryssarnes fordringar; 8
denna upplästes sedan inför dem såsom den svenska regeringens

1 Finnes i orig. dat. >’/, 1661 i R. A.

3 Det vid dessa konferenser förda protokoll finnes i R. P. Franc II, fol.
224 ff., 230 ff., samt i P. R. L.

3 Denna har jag icke funnit någonstädes, men att dess innehåll var detta, är
uppenbart.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:02:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1891/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free