Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE OCH RYSSLAND, EFTER FREDEN 1 KARDIS
131
undrade öfver, att legationsprotokollet frän Kardis icke innehöll
något ord om denna fråga eller att Horn icke eljest meddelat
något därom. Men hon hade inga medel att gendrifva ryssarnes
uppgifter, Horns koncept syntes tala för sanningen af dessa,
och för öfrigt fann hon hela »discrepantzen» vara af
jämförelsevis ringa betydelse.1 Så beslöt hon att genom en eftergift i
denna fråga tvinga ryssarne att gifva vika i den andra.
Det var förvisso ett olyckligt beslut, och skulden därför
drabbar i främsta rummet de svenska sändebuden vid Kardis
och främst bland dem liengt Horn. Men med erkännande häraf
måste man dock förundra sig öfver regeringens hållning. Hon
visste väl, huru man å rysk sida svikit sina förbindelser i fråga
om fångarne, och detta hade väl bort mana till största
försiktighet gent emot uppgifter af halt som dessa ryska; hvad beträffar
det föga rimliga krafvet på en svensk riksdag och riksamiralens
hemkallande, hade detta väl förtjänat bemötas på annat sätt.
Återkomna till konferensen, gjorde svenskarne ett lamt
försök att förmå ryssarne låta denna senare fordran falla. Men
naturligtvis lyckades detta ej. Så måste de då lofva, att den
svenska regeringen skulle låta införa i ett särskildt bref ord för
ord punkten om fångarne med den lydelse den hade i det ryska
instrumentet och gifva sin formliga bekräftelse åt denna däri.
I stället afstodo ryssarne från sitt yrkande på
riksmarsks-ämbetets besättande och riksamiralens heinkallaude från
Pommern — dock ingalunda vilkorslüst. Den svenska regeringen
måste lofva att i ett särskildt bref till tsaren omnämna, huru
kraftigt detta påyrkats af hans sändebud.
Vid sidan af de frågor, för hvilkas behandling vi nu
redogjort, voro äfven några andra af mindre vikt å bane. Men dessa
voro ej många, ty ryssarne kommo ingalunda med en sådan
inängd »gravamiua» som Bengt Horn och hans kolleger, och den
svenska regeringen å sin sida kunde icke gärna af dem vänta
sig definitiva svar på sina önskningsmål.8
’ Detta emedan sådana fångar, som i Ryssland antagit »grekisk» religion,
borde anses tillhöra den i båda instrumenten nämnda kategorien af fångar, som
ville stanna kvar i det lund, där de voro: ryssarne skulle sålunda ieke i sak vun-
nit något med tillägget. Jmfr den ofvann. relationen till riksdagen l(ü>4. Så
hade ock varit fallet, om ej ryssarne förstått att omdöpa svenska fångar mot
deras vilja.
3 Liksom i Moskva memorial och resolutioner vexlades mellan de svenska sän-
debuden och »posolskij prikaz», så har sannolikt rörande dessa sm&frågor tn och
annan skrift veilats mellan de ryska sändebuden och kanslikollegium genom dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
