Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
138
G. DJURKLOU
möta vi redan stridande stormän, i makt och anseende täflande med
Europas högadel.
När skattefriheten eller frälset såsom lön för rusttjänst
infördes, eller — om något liknande förut funnits — stadgades, så
afsåg detta visserligen närmast att tillgodose landets behof af
rytteri, men kanske ock därjämte, genom den till skattebonden
under vissa förutsättningar utsträckta rättigheten att vinna frälse,
skapandet af en ny adelsklass till motvikt emot de äldre
stormannaätterna. Den nya tillökning, som på detta sätt småningom
tillfördes den privilegierade klassen, kunde väl lika litet som den
begränsning förbehållet af rusttjänst innebar, bryta traditionens
makt och de äldre släkternas häfdvunna anseende samt därpå
grundade företräden, men ostridigt torde det väl ändock vara,
att bonden, när han vid vapensynen styrkt sin fräjd och förmåga
att uppehålla rusttjänsten, genom frälsefriheten försattes inför
lagen i samma ställning som den mera högättade. Faktiskt
blef han väl icke därför dennes like, men ett närmande till
stormännens klass blef dock en möjlighet, om icke just för honom
själf så för hans afkomlingar, förutsatt att dessa mäktade
uppehålla det vunna frälset och ökade sina gods. Ty besittning af
fast egendom var och förblef ett hufvudvilkor för vinnande af
socialt inflytande, hvilket — rent personliga egenskaper
oberäknade — betingades af den prakt och den mängd väpnade
män, hvarmed en frälseman kunde omgifva sig, eller med andra
ord af den förmögenhet han ägde och de förläningar han kunde
vinna. Uti den urgamla bördesrätten till jord ägde de äldre
släkterna härvid ett kraftigt stöd, men äfven detta kunde svika,
och många af dem försvinna nästan spårlöst, utan att man
lyckats finna skälig anledning att antaga deras utslocknande.
Det vapen de fört återkommer väl understundom efter ett eller
annat släktled, men sambandet emellan dem, som då föra det,
och deras äldre vapenfränder kan sällan utredas, då de
släkttaflor från 1500- eller 1600-talen, som knutit dem tillsammans,
vanligen sakna allt annat stöd än lösa förmodanden, hvilka ofta
vederläggas af bevarade handlingar. Att i många fall ett
släktskapsband funnits må icke förnekas, men svårigheten att därom
erhålla en närmare kännedom får icke uteslutande tillskrifvas
bristande urkunder, utan kan ganska ofta bero på helt andra
förhållanden. Misshushållning, olyckor och andra
omständigheter, däribland kanske ej minst besvärande efterräkningar för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
