Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVENSKA SLÄKTER MED SPARREN ÖFVER ETT BLAD TILL SKÖLDEMÄRKE
139
alltför mäktiga fäders olaga intrång i andras rätt, kunde ofta
försätta stormannens ättläggar i sådant trångmål, att de ej
mäktade försvara sin samhällsställning utan småningom nedstego till
de mindre männen och kanske till sist genom försummad
rusttjänst blefvo skattebönder eller obemärkta herretjänare. I
enstaka fall kan man följa detta successiva nedgående, och när i
bevarade handlingar möta öfverlåtelser på samtida stormän af
arfsanspråk eller omtvistade rättigheter, kan man i de flesta fall
antaga att den, som sett sig nödsakad att ingå dylika uppgörelser,
står på gränsen att förlora sin frälsefrihet. Gynsammare
förhållanden hafva kanske en eller annan gång satt sonen eller
sonsonen till en sådan, på resan utföre stadd frälseman i tillfälle
att åter träda fram ur sitt dunkel, men då godsen en gång gått
ur ätten, var det icke lätt att få dem åter eller att ersätta dem
med andra, och förfädrens maktställning kunde sålunda ej mera
återvinnas.
Gent emot denna företeelse ställer sig en annan. Till ätt
och härkomst fullkomligt okände män uppträda till en början
såsom godsförvärfvare, sedermera skrifvande sig a vapn och
slutligen såsom män af en viss betydenhet — ja man kan till och
med, ehuru untantagsvis — finna dem uppstiga till rikets högsta
värdigheter, oaktadt ätteforskaren stundom finner deras fäder
endast hafva varit »skälige män», en benämning, som kan
omsluta såväl dem, hvilka stodo på frälsets lägsta trappsteg, som
välburgna bönder. Sådana män, bildande nya ätter, uppstiga
synnerligast mot medeltidens slut i ej ringa antal. De flesta
dyka väl åter ned och försvinna i ofrälset, men andra bevara
den frälserätt de vunnit, öka sina jordagods och vinna med dem
en större betydenhet. Landets store rekryterades sålunda från
frälset likasom detta från ofrälset, och den allmänna
utvecklingslagen: »progressus, culmen ac regressus» gälde likaväl under
medeltiden som under föregående och efterföljande tidsåldrar.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>