- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Elfte årgången. 1891 /
139

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SVENSKA SLÄKTER MED SPARREN ÖFVER ETT BLAD TILL SKÖLDEMÄRKE

139

alltför mäktiga fäders olaga intrång i andras rätt, kunde ofta
försätta stormannens ättläggar i sådant trångmål, att de ej
mäktade försvara sin samhällsställning utan småningom nedstego till
de mindre männen och kanske till sist genom försummad
rusttjänst blefvo skattebönder eller obemärkta herretjänare. I
enstaka fall kan man följa detta successiva nedgående, och när i
bevarade handlingar möta öfverlåtelser på samtida stormän af
arfsanspråk eller omtvistade rättigheter, kan man i de flesta fall
antaga att den, som sett sig nödsakad att ingå dylika uppgörelser,
står på gränsen att förlora sin frälsefrihet. Gynsammare
förhållanden hafva kanske en eller annan gång satt sonen eller
sonsonen till en sådan, på resan utföre stadd frälseman i tillfälle
att åter träda fram ur sitt dunkel, men då godsen en gång gått
ur ätten, var det icke lätt att få dem åter eller att ersätta dem
med andra, och förfädrens maktställning kunde sålunda ej mera
återvinnas.

Gent emot denna företeelse ställer sig en annan. Till ätt
och härkomst fullkomligt okände män uppträda till en början
såsom godsförvärfvare, sedermera skrifvande sig a vapn och
slutligen såsom män af en viss betydenhet — ja man kan till och
med, ehuru untantagsvis — finna dem uppstiga till rikets högsta
värdigheter, oaktadt ätteforskaren stundom finner deras fäder
endast hafva varit »skälige män», en benämning, som kan
omsluta såväl dem, hvilka stodo på frälsets lägsta trappsteg, som
välburgna bönder. Sådana män, bildande nya ätter, uppstiga
synnerligast mot medeltidens slut i ej ringa antal. De flesta
dyka väl åter ned och försvinna i ofrälset, men andra bevara
den frälserätt de vunnit, öka sina jordagods och vinna med dem
en större betydenhet. Landets store rekryterades sålunda från
frälset likasom detta från ofrälset, och den allmänna
utvecklingslagen: »progressus, culmen ac regressus» gälde likaväl under
medeltiden som under föregående och efterföljande tidsåldrar.[1]


[1] Riksrådet Otto Torbjörnsson uppgifves af Rasmus Ludvigsson hafva varit
bondeson, hvilket dock icke torde få anses fullt säkert, men äfven om den
Torbjörn Andersson, hvilken 29/6 1443 i Tingvalla beseglar ett bref och i sitt sigill
visar samma vapen, en fogel med vingarne lyftade till flykt, varit hans fader, har
denne dock sannolikt tillhört småfrälset, hvilket knappast kan sägas om Ottos
kände morfader Sven i Stordha, från hvilken äfven ett annat riksråd Nils Claesson
till Stordha, hvars fader Claus Rybbingh (ej Ribbing) icke heller stått högt på
frälsets rangskala, efter all anledning leder sinn anor på mödernet. Att döma af
det vacklande vapnet torde icke heller riksrådet Broder By haft någon synnerligt
förnämlig härkomst, och detta är förhållandet med flera andra af 1400-talets
märkligare män. Likasom rikshöfvitsmannen Engelbrekts frälse af nyss anförda skäl
måste anses ungt, så hafva hans barn försvunnit utan att ens gifva oss sina namn
och äfven Otto Torbjörnssons till namn och lefnadsöden ej alldeles okända söner
försvinna i ofrälset. Såsom bevis huru en ätt efter en tid åter dyker upp, kan
anföras Roosarne af Hjälmsäter. Deras fullt bevislige stamfader var den
högättade, från Norge inkomne Brynjulf Jonsson, men barnen af hans son Knut
Brynjulfsson, synas hafva förlorat en stor del af sina gods och Knuts barnbarn
varit föga annat än skälige män, ehuru deras ättlingar under Vasaättens dagar
åter uppstego till en mera bemärkt ställning och på Riddarhuset införde
Hafthors-sönernas sköldemärke, till hvilket de ock otvifvelaktigt varit anborna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:02:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1891/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free