Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
142
G. DJURKLOU
alldeles lagenligt må gärna erkännas, men att det varit ett vanligt
sätt att vinna frälse, bestyrkes af bevarade handlingar.[1]
Skillnaden emellan storbönderna och dem, som stodo på
frälsets utkanter, var åtminstone vid medeltidens slut knappast
märkbar, och i många fall nog icke större än i våra dagar
emellan den bonde, som förvärfvat ett berustadt säteri, och en
förmögen skattehemmansegare. Dessutom kunde under denna
tid tillfällig skattefrihet vinnas dels genom tjänstebefattning
såsom fogde eller länsman dels ock af andra skäl, och denna
öfvergick lätt till rent frälse. Oaktadt räfstetingen och de
särskilda ransakningar, som tid efter annan anstäldes, inrotade sig
i detta fall ett stort själfsvåld synnerligast på gränsen af Danmark,
där ett talrikt små- eller halffrälse florerade på 1500-talet.
Huru stor betydelse man än under medeltiden måste
tillmäta börden och rikedomen, och huru mycket än de högmäktige
i prakt och glans höjde sig öfver samtidens öfrige män, var
dock frälsefriheten yttersta grunden för deras makt, och gränsen
emellan frälset och ofrälset lätt att öfverskrida. De små
frälsemännen, hvilka hade ungefär samma bostäder, samma bildning
och samma lefnadsvanor som de förnämligare bönderna, lefde i
allmänhet taget med dem i så god grannsämja, som en tid, då
hemgång, mandråp och olaga intrång hörde till vanliga förseelser,
kunde medgifva; och när nu härtill läggas frälsemännens giften
med ofrälse kvinnor, ofrälsemännens ingiften i frälseätter, så
måste en utredning af tidens släkt-, arfs- och frälseförhållanden
möta de största svårigheter, äfven där urkunder icke alldeles
saknas.
Den bästa ledningen härvid lämna näst själfva
handlingarne de sigill, som blifvit därunder bevarade och hvaruti de
uppträdande frälsemännens sköldemärken afbildats, och då dessa
i allmänhet äro gemensamma för en hel ätt, kunna af dem vissa
slutsatser dragas. Men härvid måste dock anmärkas, att
saknaden af adelig sköld eller förekomsten i denna endast af ett
bomärke eller ett snarlikt emblem icke berättiga antagandet att
mannen ifråga varit ofrälse, samt att ej heller mera heraldiskt
danade sköldemärken alltid äro så fasta, att icke en stor
växling därutinnan ofta förspörjes. Sålunda finner man fader och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
