Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
148
G. DJURKLOU
fördubblats, äfven af Baggarne till Berga och Söderby. Jämför
man dessa sköldemärken och ser bort från deras nuvarande
färger och senare tillkomna hjälmprydnader, är frändskapen dem
emellan påtaglig; och då alla dessa ätters första upprinnelse
såsom frälse är mer eller mindre höljd i dunkel, kan det ju
vara möjligt att vapensköldarnes likhet har sin grund i något
annat än ren tillfällighet. Skulle det lyckas att visa detta,
torde därigenom en svag inblick i några af vår medeltidsheraldiks
mysterier äfven kunna vinnas.
Försöket är dock vanskligt, då alla de spridda och till
större delen ännu ej förtecknade och registrerade
urkundssamlingarna och frälseregistren icke kunnat fullständigt genomgås,
och ej heller de hvarandra ofta motsägande släktböckerna och
anherreuppställningarne närmare skärskådas, ett arbete, som
under förhandenvarande förhållanden öfverstiger en ensam
forskares krafter, om det skall blifva tillfyllestgörande. Ett
ostridigt resultat kan därföre icke ernås, utan måste från senare
hälften af 1400-talet mycket ännu och kanske äfven framgent
förblifva endast på större eller mindre grad af sannolikhet stödda
gissningar, hvilka af framtida forskningar skola bekräftas eller
upphäfvas. Men innan vi gå till själfva utredningen, måste
ännu en gång erinras att samma växling i vapenbilderna, som
här förut omnämnts, äfven eger rum i de mäns och kvinnors
sigiller, som visa sparren öfver ett blad, och att följaktligen ingen
synnerlig vikt kan tillmätas sådana olikheter, som att bladet än
är oskaftadt än skaftadt, än har spetsen uppåt och än nedåt,
och ej ens om sparren någon gång är så smal att skölden blott
synes fördelad genom en nedifrån uppskjutande spets, på hvilken
bladet fästats. Dylika afvikelser förekomma äfven här
understundom i sigiller, som tillhört fader eller son eller samme man.
Likaså kan hjälmprydnaden, där en sådan förekommer, icke
heller tillerkännas någon särskild betydelse, då denna i äldre
sigill visat sig nästan individuel och i allt fall godtycklig samt
först emot 1400-talets slut, och sedan särskilda sköldebref blifvit
mera vanliga, börjar fixeras. De mindre betydande frälsemännen
föra också i sina sigiller endast skölden och blott undantagsvis
kan en hjälm med tillhörande prydnad där upptäckas.
Af de skilda ätter eller ättegrenar, som fört det ofvan
nämnda vapnet, må i främsta rummet nämnas den, som först
framträder med Johan Eskilsson och hans broder Tuke eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
