Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
strödda MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
verk af omfattande forskning och erbjuder en underhållande
läsning. Men uppgiften är svår, om ej olöslig, och hvad som
föreligger är snarare en samling intressanta anekdoter, stundom utan
kritisk sofring af källorna, rörande emigranternas lif i Europas olika
länder, än ett sammanfattande historiskt arbete. En blick i de
källhänvisningar, med hvilka arbetet är försedt, visar emellertid en nästan
oöfverskådlig rikedom af tryckt och otryckt material. — Mera
begränsning ligger i själfva ämnet för Piugauds arbete »Les Frangais
en Russie et les Russes en France» (1886); och ett verkligt afslutadt
helt af historiskt och litterärt värde bildar Em. Daudets arbete »Les
Bourbons et la Russie pendant la révolution Fran?aise (1885). Den
sistnämnde författaren är äfven känd genom sina historiska arbeten
från restaurationstiden och genom »Histoire des conspirations
royn-listes au midi de la France» (1790—93). Ur hans penna har äfven
flutit den monografi öfver emigrationens högkvarter Ooblentz uuder
revolutionstidens början, hvnrs titel återfinnes här ofvan. — Piugaud,
författaren till »Les Franpais en Russie», är äfven utgifvare till en
af de sist utkomna källskrifterna till samma tids historia:
»Correspon-dance intime du comte de Vaudreuil et du comte d’Artois pendaut
1 emigration» (1789—1815). —
Grefve de Vaudreuil, den franske emigrantprinsens trogne
följeslagare, inom hofkretsarna i Versailles under »landen régiine» känd
såsom »le beau Vaudreuil» — »1’etichanteur bienfaisnnt» nämndes han
af en samtida poet, och en annan egnade honom den vackra
minnes-runan
»Vaudreuil se fit aimer, ce fut là sa science» —
Vaudreuil hade i grefvens af Artois hof en något yngre samtida, som
täflade med honom i älskvärda uingängesgåfvor, och som, när olyckans
dagar kommo, liksom Vaudreuil blef det franska konungahuset trogen.
Det var baron, sedermera grefve, slutligen hertig Franpois Des Cars.
Det är dennes memoirer, som nu för första gången blifvit
utgifna i tvänne ansenliga band, och som kunna förtjäna att i en svensk
historisk tidskrift något närmare omnämnas.
Namnet är välbeknnt för alla svenskar, som något studerat GuBtaf
111:8 sista regeringsår, men under formen d’Escars, såsom han själf
skref sitt namn. Den nu använda namnformen Det Cars angifver
släktens hem, stamgodset Cars i Limousin. Ätten Perusse des Cars
räknar sina anor tillbaka till korstågen; dess medlemmar beklädde
sedan medeltiden höga statsämbeten och åtnjöto af Frankrikes
bourbonska konungar hederstiteln »cousin»; deras feodala besittningar voro
vidsträckta. Genom sin börd och sina släktförbindelser en »grand
seigneur», var Francois d’Escars — vi bibehålla här författarens eget
stafsätt — dock såsoin »fils cadet» anvisad att söka sin utkomst på
annat sätt än såsom godsägare i Limousin. Länge förde han såsom
malteserriddare titeln chevalier d’E., innan ban efter sin andre broders
död 1782 antog titeln baron; först 1815, efter den äldste broderns
död under restaurationen, ärfde han grefvetiteln och året därpå blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
