Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GU8TAF III OCH EMIGRANTERNA
187
han af Ludvig XVIII hedrad med hertiglig värdighet. Revolutionen
hade då längesedan bortsopat både grefskap och hertigdömen: slottet
Cars hade, såsom tillhörande en emigrautfamilj, indragits till staten
och dess dyrbara inredning skingrats.
Sedau barndomen, i likhet med många af den höga adelns yngre
söner, bestämd för det andliga ståndet, sattes d’Escars i ett
prest-st-.minarium. Men en vacker dag blef denna stuga honom för trång:
han öfvergaf seminariet och tog tjänst såsom kadett på ett
örlogs-fartvg, till sin moders stora förtörnelse. Hun gjorde åtskilliga
sjöexpeditioner under ynglingaåren, men ombytte snart nog sjötjänsten
mot krigstjänsten till lands. Redan vid 27 års ålder (1774) finna
vi honom såsom öfverste för grefvens af Artois dragonregemente,
sedan han kort förut inträdt i hoftjänst såsom kammarherre hos denne
furste.
d’Escars blef en ifrig militär, sysselsatte sig flitigt med militära
studier, exercis och disciplin, men tick aldrig, fastän han 1788 nått
graden af »maréchal de campj, föra sina dragoner inot fienden. Ej
haller såsom emigrant förde han vapen mot sitt fosterland. Efter
restaurationen blef han dock utnämnd till generallöjtnant. — Såsom
åskådare hade han likväl i grefvens af Artois (olje bevittnat den
berömda belägringen af Gibraltar 1782. Hans anteckningar om denna
resa visa, att han ej blott, såsom mängden af hans likar, betraktade
den såsom en lustfärd, utan hade ett lefvande intresse för belägringens
militäriska operationer.
För militära Btudier gjorde d’Escars på 1780-talet resor till
Tyskland: den store Fredriks armé gällde då äunu såsom Europas yppersta,
och vid dess stora parader och fältmanövrer fanns mycket att lara
för en militär af gamla skolan. d’Escars beundrade, som andra
samtida, denna »Gamaschendienst»; men han hade ögonen med sig äfven på
andra områden, gjorde sig förtrogen med tyska förhållanden, samt slöt
cn uära bekantskap med den gamle prins Henrik af Preussen, hos
hvilken han ett par gånger gästade på Rheinsberg och som han
räddade ur finansiel förlägenhet. d’Escars hade nämligen genom sitt
gifte med dottern till eu af Frankrikes rikaste bankirer blifvit en
mäkta rik man. Om prins Henrik och dennes förhållande till sin
broder, den gamle konungen har han åtskilligt intressant att berätta.
Dessa resor i Tyskland blefvo i viss mån afgörande för d Escars’
senare öden. När revolutionens tid kom, och hjälp mot dess
öfvervåld söktes från andra sidan Rhen, så var den bereste
hofmanneu-militären med sina förbindelser i Tyskland eu bland dem, som syntes
lämpligast såsom det hotade konungahusets agent. Ett par veckor
efter Bastiljens fall, i början af augusti 1789, lemnade han Paris, ined
tungt hjärta, på begäran af grefven af Artois och till följd af Ludvig
XVI:s bestämda befallning. Såsom det franska konungahusets
diplomatiske agent färdades han under åren 1789—92 mellan de tyska
furstehofven, uppehöll sig längst i Wien, var med om mötet i Pillniti
i september 1791, begaf sig på hösten s. å. till Sverige, var så godt
som åsyna vittne till Gustaf III:s mord och såg här början af för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
