Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
myndareregeringen och Reuterholms styrelse, innan han i november
1792 begaf sig till Tyskland.
I Berlin lefde d’Escars såsom emigrant några år, men återvände
under kejsardömet till Frankrike, utan att dock försona sig med
sakernas nya ordning eller närma sig den mäktige usurpatorn. Han
lefde i landtlig tillbakadragenhet till Bourbonernas återkomst,
återinträdde då såsom »premier maltre d’h6tel» i Ludvig XVIII:s hof, hade
sin bostad i Tuilerierna och gjorde där »les honneurs» för konungens
gäster. Han afled 1822, 75 år gammal, tillföljd af dietfel vid en af
konungens middagar. Hans och hans herres gemensamma svaghet för
bordets nöjen föranledde skämtarna att säga vid den gamle
hofmannens död: »Hier Sa Majesté a eu une indigestion, dont M. le
duc d’Escars est mort».
Sådana äro i korthet vår memoirförfnttarcs lefnadsöden. Han
var en man af »1’ancien régime», hofman och militär, älskvärd och
förbindlig, som älskade att se lifvet fråu den glada sidan — äfven i
landsflykten »un courtisan joyeux», »juge excellent dun bon diner et
d’un bon boire», enligt samtidas vittnesbörd. Statsman var han icke,
lika litet sora härförare; och till Europas diplomatiska historia under
ett af dess mest förvirrade skeden har han hvarken såsom handlande
person eller memoirförfattare lemnat bidrag af större vigt. Men han
var en man af pliktkänsla och heder — »en god karl», säger om
honom Lars v. Engeström på sitt något otympliga språk, »om han ej
gifvit sig af med affärer, hvilka han ej förstod. Han talade ej heller
redigt efter middagen.»
Likväl visa d’Escars’ memoirer honom såsom något mera än den
älskvärde hofmännen, som älskade ett godt bord och ett godt glas
vin: ban var framfor de flesta af sina likar en man med intressen,
äfven literära. 1 hans anteckningar träder den bildade mannen oss
till mötes, icke blott genom de citat från klassiska författare, med
hvilka framställningen ofta kryddas, utun genom hela dess form. Dessa
memoirer äro en i hög grud underhållande bok, röjaude en mer än
vanlig berättarkonst och full af godt lynne och karaktäristiska drag
från »1’ancien régime». En perla i sitt slog är t. ex. den kostliga
skildringen af författarens ofvannämnda resa till Spanien med grefven
af Artois 1782, af spanska hofvet i San Ildefouso och af Gibraltars
belägring, där krigets nllvarlign vrke under hertigen af Crillon och
prinsen af Nnssau-Siegen drefs nästan såsom ett skådespel, anstäldt för
den franske furstens nöje. och där artilleriets betydelse stundom synes
egentligen hafva uppfattats såsom fyrverkeri till den höga gästens
ögonfägnad. Till det franska hoflifvets historia förekomma många
intressanta Bmådrag, särskildt rörande Ludvig XVI, hvnra obeslutsamhet
tidigt väckte den lojala hofmannens bekymmer. De bilder, författaren
från sina resor i Tyskland ger af dess furstehof — t. ex. af det
lilla furstbiskopliga hofvet i Passau — äro rika på inkttagelser,
skildrade med godt lynne, samt utgöra värdefulla bidrag till kännedom af
de förhållanden, som den väldiga omstörtuingstiden för alltid
bortsopat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
