Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
tåg föra honom till den första audiensen. Han undanbad sig dock
denna ståt och ville ej officielt uppträda såsom diplomat.
d’Escnrs’ första uppgift blef, enligt hans berättelse, att taga de
franska priusarna ur illusionen att konung Gustaf hade sin armé och
flotta färdiga ott landstiga på Normandiska kusten:
krigsförberedelserna, hvarpå man räknade i Coblentz, hade aldrig existerat annat än
i konungens hjärna.1 Icke ens med Ryssland hade den
öfverenskommelse ännu hunnit afslutas, som var den nödvändiga
förutsättningen för ett gemensamt uppträdande. d’Escars anser sig hafva stor
del i det äudtliga afslutandet af Drottningholmstraktaten d. 17
oktober 1791. Han hade gjort konungen och de ryska sändebuden
Stackelberg och Pahlen föreställningar om nödvändigheten att komma
titi ett resultat och slutligen aflemnat en vidlyftig not i ämnet, hvilken
han med en viss sjelfkänsla refererar. Hans ifver syntes nära att
ådraga honom konungens onåd under en gemensam resa till Upsala,
men bidrog i själfva verket, säger han själf, att befästa hans ställning.
»Baron Taube och baron Armfelt, hans båda förtrogna och
gunstlingar, försäkrade mig, att min not förmått konungen att besluta sig.»2
Härmed må nu förhålls sig huru som hälst; aflemnandet af denna
not torde hafva varit discurs’ största diplomatiska bedrift i Sverige.
Gerna sedd i den förnäma världen och bland diplomaterna, slöt han
sig särskildt nära till spanska ministern Corral — »l’honneur en chausse
et eu pourpoint; il ne jurait que par la Casa de Borbon» — och
ryska ambassadören Stackelberg, »qui aimait la bonne chère et n’y
connaissait rien».
Under Gefle riksdag begagnade han på konungens råd jämte sin
vän Corral tillfället att göra en utflykt midt i vintern till Karlskrona
och Köpenhamn. Insnöad under denna resa i Linköping3, njöt han
flera dagars gästfrihet hos landshöfdingen amiral Strömfel t, hvarest
han fann allt inrättadt på stor fot och »une table ubondainment servie».
Hau träffade här också vid landshöfdingen bord, i den respektabla
ställningen af guvernant för husets unga döttrar, en gammal
bekantskap, som gjorde sig hos honom påmint som »Rose, que vous
trou-viez si jolie». Det var eu kammarjungfru hos hans slaktinge,
hertiginnan de Praslin, som — i motsats till andra emigranter — avancerat
i samhällsställning.
Först d. 14 mars, tvänne dagar före den ödesdigra
operamaskeraden, återkom d Escars till Stockholm. Dagen därpå hörde han vid
konungens supé på slottet sin landsman, emigranten grefve de
Snint-Priest. för Gustaf 111 skildra förloppet vid mordet på konungen Johan
V af Portugal, hvars detaljer sedan S:t Priests beskickning i Lissabon
1 litt egendomligt intryck efter mottagandet af d’Escars’ rapporter böra de
franska prinsarna hafva erfarit, då de i Gnstaf III:a bref d. 17 dec. 1791 läste:
»Le baron d’Escars pourra vous dire que mes troupes et mes vaisseanx étaient
prètsl» (Daudet, Coblentz, s. 325).
3 Jämf. Geffroy, II, 147, och Gustaf III:s bref till Armfelt (Hist. Handl
XII, 3, 147).
3 I texten står orätt Jönköping; landshöfdingen kallas »Stromfler».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
