- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Elfte årgången. 1891 /
211

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lappmarken tillämnades, dessa motsatte sig detta förslag, hvilket
föranledde konungen att i en skrifvelse af d. 12 mars 1544 »till
menige birkarlar, som befallningen hafva öfver lapparne i
Västerbotten», skarpt förehålla dem detta, förklarande det vara i strid
med Sveriges lag och icke stå till att lida att förbjuda någon
att upptaga hemman af ödemarken och därmed föröka kronans
ränta, hvarför sådant på det strängaste förbjöds. Men icke blott
mot nybyggens anläggningar därstädes, äfven mot kristendomens
införande i landet uppträdde de fientligt såsom stridande emot
deras handelsintressen, enligt hvad en äldre författare, den med
den svenske ärkebiskopen Johannes Magni bekante katolske
diplomaten och historieskrifvaren Damianus à Goës i sitt arbete:
Deploratio lapponiæ gentis ad Paulum Papam (påfven Paulus
III) tom. III, Lovanii 1544, skrifver: »Vetant Lappones christianos
fieri, ne subditi suavi jugo Christi aliquid lucelli eorum
tyrannidi et rapacitati subducant et aliquid ex vectigalibus
decrescat (se Millén, Disputatio de christianismi in Lapponia per
regum Sueciæ consilia profectibus). Ofta gåfvo ock birkarlarne
lapparne exemplet af dåliga seder och Carl IX befallte sina
kommissarier att med dödsstraff straffa de birkarlar, som i
Lappmarken förde ett sedeslöst, otuktigt lif, Efter hand vann
dock kristendomen här alltmera insteg, ehuru, såsom den med
Gustaf Vasa samtidige Ziegler säger, deras öfvergång oftast blott
förestafvades af yttre hänseenden: »De hvarken följa den kristna
religionen eller undfly den af judiskt hat, utan underkasta sig för
att därmed villfara de regenter, under hvilkas välde de kommit».

Den första kända biskopsvisitation inom Norrbotten företogs
af ärkebiskop Hemming Nicolai år 1346 och sträckte sig ända
upp till Torneå, vid hvilket tillfälle omkring 20 personer döptes,
dels lappar, dels finnar från Uleå, Kemi och Simo. [1] Visitationen
omfattade naturligtvis blott kustsocknarna och lemnade således
Lappmarken oberörd. Här fordrades först en vägrödjande
missionsverksamhet. Tanken på en sådan hade dock redan väckts
under senare delen af fjortonde seklet och detta genom en landets
egen dotter, lappkvinnan Margareta, hvilken så hos de världsliga
som andliga myndigheterna sökte tända den hänförelsens glöd,
som i hennes eget bröst lågade för hennes landsmäns omvändelse. [2]


[1] Se Åbo domkyrkas svartbok, sid. 154.
[2] »Qui errantes et increduli huc usque permanentes fidem catholicam suscipere
distulerunt» (se drottning Margaretas skrifvelse till den svenske ärkebiskopen år 1389).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:04:19 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ht/1891/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free