Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
S. J. BOETHIUS
öfver hela den svenska arméen, och hans ifriga anhängare,
generalen G. A. Taube, torband med högsta befälet öfver alla i östra
Sverige och Finland förlagda trupper öfverståthållareskapet i
hufvudstaden,1 hvarigenom denna helt och hållet var i prinsessans
våld, när dödsbudet den 5 dec, 1718 dit ankom. Antagligen
var också denna hennes maktställning den föniäiiista orsaken till,
att rådet den följande dagen förmåddes erkänna henne såsom
regerande drottning.
Härmed var sålunda den första punkten i Ueins program
genomförd. Frågan blef nu, huruvida äfven de andra punkterna
däri, som gingo ut på enväldets bevarande, kunde förverkligas.
I själfva verket kan det se ut, som om Ulrika Eleonora genast
från början måst afstå härifrån, ty för att öfvervinna rådets
betänkligheter mot hennes erkännande fann hon nödigt att vid
sammanträdet den 6 dec. förklara, att hon ämnade »föra
styrelsen på det gamla sättet ined räds råde». Detta löfte var dock
ganska obestämdt samt behöfde ej innebära något annat, än att
rådet i allmänhet skulle höras,2 och då därtill kominer att det
ej rubbade själfva hörnstenen i enväldet eller den oinskränkta
kungliga lagstiftningsrätten, kan enväldet ej därigenom sägas
hafva blifvit principielt uppoffradt eller utsikt öppnad till en
genomgripande förändring af statsskicket. Att rådet ej därpå
ännu vågade grunda några vissa förhoppningar om en sådan,
synes också framgå af de öfverläggningar, som den 8 dec. ägde
rum i rådkammaren angående frågan om ständemas
sammankallande till kröningen.3 Ifall det varit klart, att på riksdagen
1 Hu» hade erhållit befälet den 23 sept. 1713 och utnäints till
öfverståthållare den 3 jan. 1716. Malmström, Sveriges politiska historia fr. Karl XII:s
död, 1, s. 24, ser i den sista utnämningen ett tillmötesgående af Karl XII mot
Fredrik af Hessen, men Taube hade redan 1714 af rådsregeringen förordnats till
öfverståthållare, hvarför hans utnämning väl nästan gaf sig själf.
1 Kådaprotakollen från de första dagarna efter Ulrika Eleonoras erkännande
tyckas gifva vid handen, att hon ansåg sig hafva beslutande rätten och rådet blott
befogenhet att gifva råd. Det heter i dem, än att hon »biföll» hvad ridet
tillstyrkte, än att bon befallde en sak, än att hon, sedan rådet uttalat sig, »ville sig
härpå något betänka», än att bon, sedan hon sagt sin mening, »lemnade till herrar
kungl, råd» att säga sin, ån att hon förklarade sig benägen för en iak, »om
samtliga kungliga råden funno den rådlig».
Huruvida Hein åsyftade, att äfven kröningen skulle försiggå, innan
ständerna sammanträdde, beror af hvad ban menade med »ständernas deputerade».
Visat är, att Ulrika Eleonora ej gjorde några invändningar mot deras
sammankallande till kröningen hvarken den 7 dee., då fråga därom föret väcktes i rådet
laf Tessin), eller vid den stora öfverläggningen därom den 8. Ständerna hade jn
också bevistat Karl XII:s kröning, och det är knappast troligt, att hon med sin
smak tor pomp och ståt sknlle velat afstå från några af de häfdvunna
krönings-ceremonierna. Det förtjänar i detta hänseende anföras, att då rådet den 8 dec. af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
