Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
S. j. boethius
vudhärens officerskår, men vinna denna för enväldets
upprätthållande förmådde han ej. Tvärtom var det, som det följande
torde visa, just meddelanden om sinnesstämningen inom denna
kår, som öfvertygade Ulrika Eleonora om nödvändigheten att
underkasta sig en genomgripande förändring af statsskicket.
I början af december sändes generalmajor Vilhelm Bennet
från högkvarteret till Stockholm för att till prinsessan framföra
krigsbefälets kondolenshetygelse med anledning af konungens död.
Den anonyme författaren till: Facta till revolutionthistorien
under konung Karl XJI:s regering, drottning Ulrika Eleonoras
samt början af konung Fredriks, berättar om denna
beskickning, att Bennet hade »sig betrodt den hemliga deklarationen,
det generalitetets oryggliga föresats vore, att Hennes Kongl.
Höghet afsvor suveräniteten, ty då först kunde generalitetet och
regementena finna säker utväg att hylla Hennes Kongl. Höghet till
Sveriges regerande drottning. Detta villkor» — fortsätter han
därefter — »var icke så alldeles efter prinsessans vilja, och hon
hade en som ej var lätt att ändra. Men genom Bennet, som
hon visste hade hennes kära gemåls vilja med sig, ändrade hon
sin, blifvande påmint, att, när man vill saken, måste man vilja
movenerna, dock ined starkt motbjudande».’ Häremot synes
visserligen strida, att Ulrika Eleonora den 11 dec. inför rådet i
närvaro af Bennet, som blifvit uppkallad för att lemna
underrättelse om åtgärderna med afseende på det kungliga likets
hemförande, och utan att af honom motsägas, »berättade, i hvad
ärende generalmajoren Bennet blifvit uppsänd nämligen att på
arméens vägnar aflägga sin lyckönskan till H. M:s anträde till
tronen, hvaruti de vist sin affection».’ Men detta påstående
förefaller misstänkt, då arméen först senare fattade sitt beslut att
erkänna henne såsom drottning, och Bennets tystnad torde ej
böra tillmätas allt för stor betydelse, då han naturligtvis måste
finna det obehagligt att i den redan af rådet erkända drottningens
närvaro dementera hennes ord, hvilket han dessutom torde hafva
ansett onödigt, enär, såsom vi strax få se, lian redan blifvit ense
med henne i hufvudsaken. Däremot har han verkligen
sedermera dementerat henne nämligen på riddarhuset den 11 febr.
1719, då han uppträdde och berättade, »hurusom han förnummit,
att några skola hafva tillagt honom, att ban intet som sig bort
1 SliHwd Halldi., Vif, ». 252.
’ R&dsprot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
