Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
S. J. BOETHIUS
meningen nu var, att ständerna skulle fà vara med om
författningsrevisionen, synes framgå däraf, att det vidare heter: »Vi
draga till Eder samt och synnerligen det nådiga förtroende, att
I alla med trohet sammansätten Eder ined Oss i ett så lofligt
uppsåt.» Den begränsning i ständernas antal, som den 8 dec.
beslöts, och den begränsning i deras verksamhet och samvaro,
som dä ifrågasattes, återfinnes däremot icke i kallelsen.1
Genom denna akt plägar Ulrika Eleonora anses hafva
definitivt uppgifvit enväldet, men, som vi sett, innebar densamma
blott en uppfyllelse af ett den 10 dec. gifvet löfte, och om,
såsom jag sökt visa, detta löfte var föranledt af Bennets
meddelanden frän arméen, har man sålunda att i dessa söka upphofvet
äfven till ifrågavarande akt. Däremot kan densamma icke
härledas från det bekanta uppträdet i Uddevalla, då arinén
verkligen hyllade Ulrika Eleonora såsom drottning, men på det
uttryckliga villkoret af enväldets afskaffande och riksdagskallelse,
ty detta inträffade efter den 11,8 ehuru ej senare än den 13
december, och underrättelsen därom hade svårligen hunnit till
Stockholm till den 15, men denna händelse visade emellertid till fullo
outförbarheten af alla afsikter på enväldets upprätthållande och
satte sålunda det slutliga inseglet på dess uppgifvande.
Tvänne omständigheter utgjorde, som man finner, den drifvande
kraften vid denna revolution, —- ty en revolution var det onekligen
att erkänna Ulrika Eleonora såsom arfsberättigad till kronan,
men beröfva henne de med denna dittills förbundna prerogativen
— nämligen rivaliteten mellan henne och hertigen af Holstein
och hatet mot enväldet. Det var genom den förra som hon och
hennes gemål nödgades uppgifva planerna på att med kronan
äfven få ärfva en stark konungamakt, och det var det senare,
som förmådde krigsbefälet att i dylik riktning begagna sig af
tronföljdsfrågans tvistighet.
Frågar man dä efter orsakerna till detta hat, så är redan
en antydd, nämligen att enväldet beredt utvägarne till folkets
1 Kongl. Placater ek-. Till riksdagen kallades nämligen: alla till laga ålder
komne adelsmän, biskopar oeh superintendenter med 2 af hvart kapitel och 1
prest från hvart härad, 1 borgmästare ined 1 rådman eller annan borgare från
hvar stad, 1 honde från hvart härad samt krigsbefäl till vanligt antal.
a Detta liksom att man den 13 var framme i Uddevalla ses af dateringen
på bref från arfprinsen i De la Gardieska arkivet, IX ocb XVI, och Nordintka
samlingen, Upsala Bibi. Om förloppet, se Silfverhje]ms ’egen berättelse, tryckt
hos Giörwell, Nva Svenska Biblioteket I, 2, s. 174, och Malmströms redogörelse
I, 8. 40.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
