- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Elfte årgången. 1891 /
247

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UPPKOMSTEN OCH KARAKTÄREN Ap KR)(1ETSTIDENS FÖRFATTNING. 247

statsarbetet, utan denna var förflyttad till ämbetsverken, d. v. s.
statsarbetet hade antagit en öfvervägande byråkratisk form.
Då konungen ensam bar ansvaret för dess behöriga utförande,
var det nämligen naturligt, att han därvid i synnerhet litade
till sådana institutioners hjälp, som mera voro beroende af
hans vilja, och sådana erbjödo sig nu i ämbetsverken. Äfven
dessa hade förut ägt en viss själfständighet gent emot
konungamakten, men denna hade berott af deras organiska sammanhang
med aristokratien, rådet och riksdagen, och hade därför fallit
tillsammans, i och med det att dessa förlorade sin
själfständighet. Enväldet inedförde sålunda för ämbetsverken på en gång
ett större beroende och ett ökadt inflytande. Till följd af Karl
XI:s uppfattning af sitt konungakall urartade dock beroendet
under honom aldrig till en centralisation à la Ludvig XIV, så
att ämbetsmännen blefvo redskap tör ett kungligt godtycke, utan
ban band deras verksamhet vid stränga former, dem han själf
respekterade, likaväl som han fordrade att andra skulle göra det.
Härigenom utvecklade sig under hans regering inoin den svenska
ämbetsmannavärlden en tradition om nödvändigheten att
iakttaga laga former, hvaraf följden visserligen blef åtskilligt
pedanteri, men också en viss garanti mot regeringsmaktens
missbruk, och sedan en sådan tradition en gång uppstått, hängde man
fast därvid med den sega konservatism, som är egendomlig for
starka byråkratier: ämbetsmännen ur Karl XI:s skola sågo ej
blott i det inflytande utan ock i den organisation och det
arbetssätt, som enväldet gifvit ämbetsverken, själfva grundvillkoret
för fosterlandets lycka och trefnad. Häraf förklaras ock deras
ställning till enväldet. Under Karl XI:s regering hade de vant
sig att betrakta detta såsoin palladiet för den fasta byråkratiska
ordning de så högt skattade, och voro därför då uppriktiga
vänner däraf, men sonens regering förde dem på andra tankar.
Huru mycket än Karl XI och de, som hjälpte honom att införa
enväldet, sökte dettas ändamål och begränsning i lagen, ligger
det dock i denna styrelseforms natur, att den kan leda till
godtycke, dä den ju ej känner några andra skrankor än den
styrandes egen vilja, och detta var just hvad som inträffade under
Karl XII:s regering.

Då de svenska ämbetsverken med sina fasta och
omständliga arbetsformer visade sig ur stånd att tillgodose de oerhörda
kraf, som då stäldes på landet, använde han hänsynslöst envålds-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:02:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1891/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free