Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
S. J. BOETHIUS
därtill fonnådd af sin opposition mot den vrångbild af en sådan,
hvartill folkval blott allt för ofta visat sig leda, i det man ansett
rätten att deltaga i dessa i stället för själfva deltagandet i
förvaltningsarbetet såsom det väsentliga för själfstyrelsen och de
genom folkval tillsatta tjänstemännen frestats att betrakta sig
ej såsom verkande under offentligt ansvar och med offentligt
uppdrag, utan såsoiu tjänande privata intressen.1 Visserligen är
i England denna utnämningslätt blott formell, och den inåste väl
i hufvudsak alltid så blifva, om själfstyrelse skall kunna sägas
vara för handen, inen såsom vi sett var regeringens rätt att
tillsätta statsäinbetsmännen under Frihetstiden knappast något
mera. Den enda verkliga skillnaden mellan Frihetstidens svenska
landtämbetsmän och de engelska landtjunkarne med offentliga
uppdrag blir därför i själfva verket knappast någon annan än den,
att de förre till följd af sin fattigdom måste aflönas, under det
att de senare äro nog förmögna att gratis kunna utöfva en
mängd förvaltningsbestyr, men vill man på denna grund
från-känna denna tids svenska förvaltning all karaktär af själfstyrelse,
så måste man också förneka möjligheten af en utsträckt sådan
i.hvarje samhälle, där egendomsförhållandena icke äro i hög grad
ojämna.
Får äter ämbetsförvaltningen under Frihetstiden, särskildt
den lokala, betraktas såsom ett slags »selfgovernment», utöfvad af
så att säga »the gentry» inom hvad som då var det svenska folket
i politisk mening, sa måste det anses såsom en inkonsekvens,
att en del af dem, som deltogo i denna förvaltning, voro
uteslutna från folket i sadan mening, nämligen alla civila
ämbetsmän, som ej räknades till borgareståndet. Detta och ej att tiden
börjat mogna för en representationsreform bygd på allmänt med-
1 Huru rutt Gneist äu har i denna sin opposition, torde det dock kunna
ifrågasättas, om h|in ej lagt allt för stor vikt vid regeringens (formella)
utnäm-ningsrätt. Onekligt är det denna, sotn England i väsentlig mån har att tacka för
sitt sunda iselfgovernmcnt», men alldeles otänkbart är det dock ej, att liknande
resultat skulle kunna vinnas, trots folkval. De folkvald» romerske ämbetsmännen
under republikens goda tid betraktade sig utan tvifvel såsom vårdare af en
verklig statsmakt; de svensks lagmännen och häradshöfdingarne hafva säkerligen äfven
pä den tid, då de valdes af folket, ansett sitt kall vara att atvrka lag och rätt.
ej att tjäna enskilda intresaen; ocb har det någonsin fallit en svensk
kyrkoherde in, »tt hans ämbete, därför att han valls af församlingen, är uf mera privat
natur än det, Bom utöfvas af hans ämbetsbröder i regala pastorat? l)et väsentliga
är här i själfva verket anden, ej sättet, hvarpå den ästudkommes, och skalle någon
gång det eerkliga republikanska idealet kunna förverkligas, att uämligen hela
folket blir ett inedvetet organ för rättastaten, så vore naturligtvis folkval det
normala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
