Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
8. J. BOüTHlUS
lika stort i världsliga ting som i andliga. Ledningen af
socknarnas kommunala själfstyrelse låg helt och hållet i deras händer.
För sin utkomst till stor del hänvisade till sina boställen voro
de ofta äfven med afseende på jordbruket böndernas föresyn.
Mot adliga godsägare, där sådana af betydenhet funnos, liksom
mot de civila och militära ämbetsmännen, bildade de en
väl-behöflig motvikt, och nästan den enda tillflykt undan aristokratiskt
och byråkratiskt förtryck som bönderna denna tid kunde erhålla
var att finna hos dem. I de delar af landet, såsom Dalarne och
Norrland, i hvilka bildade jordägare eller egentliga ämbetsmän
voro mera tunnsådda, utgjorde presterskapet förnämligast det
aristokratiska element, hvaraf hvarje samhälle och framför allt
hvarje fritt sådant har behof,1 och denna aristokrati var en ren
förtjänst- och bildningsaristokrati samt rekryterades, tack vare
vår kostnadsfria undervisning, till stor del ur folkets djupa leder.2
För det svenska presterskapets rent andliga verksamhet torde
visserligen dess sysslande med allehanda världsliga bestyr hafva
1 Betecknande för den storö betydelse presterskapet ännu i vårt århnndrade
hade för förvaltningen i dessa landsdelar, är att Hans Järta, den store kännaren
af grundvalarna för värt Btatslif, bl. a. af den orsak afsade sig
landshöfdinge-platBen i St. Kopparbergs län, att han ansåg sig skola sakna en af de nödiga
förutsättningarne för ett framgångsrikt utöfvande af sitt ämbete, sedan regeringen
i en af de stora Dalsocknarnc, St. Tuna, tillsatt en enligt hans åsikt olämplig
kyrkoherde. Den 30 sept. 18*21 skref han till L. v. Engeström med anledning af
regeringens beslut att med förbigående af Järtas kandidat till pastoratet, rektor
Forslind, gifva det åt kanslirådet Malmström: »Jag är förvissad, att rektor
Forslind blifver nyttigare än någon annan som pastor i Tuna. Jag bar mer af
allmänna skäl än af enskilda bevekelsegrunder önskat att han in&tte blifva därtill i
nåder befordrad. Jag är däremot lika förvissad, att herr kanslirådet Malmström
icke kommer att gagna församlingen ocb icke häller regeringen. Min öfvertygelse
i det ena och andra afseendet bar jag ärligen framställt, och allvarligheten däraf
går jag att bekräfta på ett sådant sätt, att ingen må tro mig i dennnu sak bafva
bandlat af enskildt intresse». Den 7 okt. s. är skref han ytterligare till
Engeström: » ... det som egentligast gör mitt afsked är kanslirådet Malmströms
no-mination till Tuna pastorat . . . Jag medgifver gärna, att en ämbetsman icke bör
begära afsked, därför att en befordring icke sker efter hans önskan. Också har
jag vid flere tillfällen under nio år saknat framgång åt mina önskningnr att till
större regala pastorat erhålla män med sådana egenskaper, som församlingarna i
detta län fordra, utan att jng därför i underdånighet begärt mitt entledigande
ifrån länsstyrelsen. Annat är likväl att till mitt biträde i nyttiga anstalter få
dugliga pastorer, och annat att få en sådan som Malmström i den kanhända
svårast styrda församlingen i länet*. Valda skrifter af Hans Järta, Lefnadsteckningen
af H. Forsell, s. CXXX1I o. f.
2 Äfven på annat Bätt har det protestantiska presterskapet bidragit till en
sund ståndscirkulation bland vårt folk. De presterliga hemmen gåfvo nämligen i sin
ordning ej Bällan upphof till aristokratiska familjer, och från dem har en ej ringa
del af vår världsliga medelklass utgått, under det att på 16- och 1700-talet sociala
fördomar ännu <j lade hinder i vägen för att presten» barn, om de saknade anlsg
för annan verksamhet, återgingo till de kroppsarbetande klasserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
