Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
en p& sin tid ryktbar krigare, personligen tapper, men på samma
gång rå, trätlysten och liksom mången af den tidens svenska adel
stark uti dryckeslag. Han var en bland de sista, soln ställdes inför
Krik XIV:s nämnd. I aug. 1567, då nämnden var förBtärkt med
medlemmar af rikets råd, sådana som grefve Per, Jöran Gera, Göstaf
Olsson [Stenbock] m. fl., anklagades Ivar Månsson af Hogenskild
Bielke, därför att han en afton kommit i hanB hus och öfverfallit
honom »med öfvervåld och skällsord» och bland annat yttrat, att »den, som
ville låta bedja Baken af, skulle blifva aktad och hållen för en skälm och
böswieht». Icke desto mindre måste Ivar Månsson inför nämnden falla
till föga, återtaga allt hvad han sagt och urskulda sig med att han
den kvällen var »svåra drucken», samt underkasta sig de
förliknings-villkor, som nämnden förelade honomHändelsen är betecknande
för mannen. En af Erik XlV:s krigsöfverstar, hade han under
hertigarnes uppror till en början kämpat mot dessn, meu, icke långt
därefter, öfvergått på deras sida. Äfven af Johan III var ban högt
betrodd och utsågs 1571 till fältmarskalk eller närmaste man åt högste
befälhafvaren i Finland. Han hade dock själf en gång varit
fält-öfverste eller högste befälhafvare. Måhända bidrog denna förändring
i hans ställning att förbittra hans lynne.
Ar 1573 hade konung Johans svenska och tyska legotrupper i
Lifland vägrat att göra vidare tjänst och till och med uppträdt
upproriskt. Det blef nödvändigt att skrapa tillsammans hvad
skattkammaren förmådde i guld, silfver och penningar, kläde, »sidengewant»
in. m. för att tillfredsställa de pockande kuektarue, och öfver Finland
till Estland afsändes såsom kommissarier herr Arvid Göstafsson
friherre till Torpa — det torde varit hans första viktigare uppdrag —,
herr Hans Kyle till Erstavik riddare, och Erik Gabrielsson [-[Oxenstierna]-] {+[Oxen-
stierna]+} till Mörby. Enligt instruktionen uf den 2S aug. (rikBregistr.)
skulle kommissarierna betala krigsfolket, så långt pengarna räckte, samt
söka förmå dem till ett fälttåg mot Ryssland ännu samma höst; for
öfrigt — hvaraf synes, hvilken nöd konung Johan befann sig i —
skulle de handla mycket spakfärdi^t ined krigsfolket. De hade
dessutom åtskilliga andra uppdrag, i främsta rummet att taga hylliiingsed
af Reval och förmå staden att, såsom »inkorporerad med Sveriges
rike», också underkasta sig dess högsta jurisdiktion.
Det var i Åbo på kommissariernas väg till bestämmelseorten
som det uppträde inträffade, hvilket kostade Ivar Månssons lif. Såsom
af nedan införda berättelse framgår, synes den sistnämnde själf ha
varit hufvudorsaken till sitt öde. Afunden mot konungafränden,
ringaktningen för den ungdom, som nu tydligen gjorde sin första
lärospån som krigare och underhandlare, synas ha varit de motiv som
inverkat på den sannolikt redan till åren komne knekten, hvilken i
hvarje fall kunde berömma sig om icke af några lysande framgångar,
åtminstone af många flera och mycket större strapatser än den
kungliga legationens unge och förnäme chef.
1 Jfr Erik XIV’,8 Nämnds Dombok, sid. 320.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>