Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
reser; jugh sade på dett sittste: hvem der kunne taghe igienn denn
frnmlöpne tid, dett vore en god tingh; effter man dett ickie kunne,
inöste man ]ickvell giöre dett beste. Svarade han: I vette der föge
af; I skulle dragé med i inarkien ibland krisfålkied och höre deres
besveriiingh och lide och midgielde ined och latte en gong blese på
eder med. Der til svarede jag, at jag hade ochså i sinnet; jag var
på dett åstad draghen och kommen. Jag förhopess att velie ride
så longt framt som nogou annen. Siden hof han an och sade: jag
scijer dett ennu att vare alt för sent; dett vårre så gott, att vi lade
folkiet i befeetningertie och tenkie till att försvarre våre grenser;
dett är så tid års och ickie til att giöre sådanne hvimpe tugh oeh
strax til backa igienn. Svarade hodhe lier Hans Kylle och jag: dett
råd och de ordh komme ickie öfver ens med vårre bestaluing, och
försoge vi oss, att han effter kong:e Ma:tz befalningh skulle med oss
värre en att förhielpe, att det togh mötte gå för segh och ickie til
backe; de ord kunne föge gella eller tienne saken til dett beste. Då
sade han: eij, skulle inin ord ickie gielle, då hafver jagh ickie heller
behof att vare med; mill ord hafve gullit til förende ibland så gott
folk, som I erre måske, sade hall, I ere konngiens frende, I, och
koningen förvant, kierrc, jå(!) min ord skulle giella så myekit soin eders,
vore I en tie reser konngiens frende, och begynte då så att bryttas
och reste ord, att meg tygtes då dett ickie velie vell eudes, utten
svarade: hafve I inthet annat att förvitte mig, en att jag är koniugien
förvant, der tackar jagh Gudh förre, dy jagli hafver der mere ere
en blygsel af; stod så up och gick udh och gienest til seng. Då stod
lian och med up och ville effter mig med stor undseijelse, hade de,
der hos varrit, honnom dett iekie förtaget. Så undveck jag honom
den första goiingh.
Oin Båndaghs morgonen kastade jagh en löss kiortel öfver mig
och gick utt i en annan kammare, der her Hans och Erick
Gabriel-son låge inne, och talade med them, att vi den dageu ville lcygia
til vegs, effter boren begynte blosa, som då icke lenger stod en tvo
timnr. Kom minn dreug löppandes och sade, att Ifvar var uppe for
min dör och slog fast derpå och ville in: om han oeh skulle latte
up? Jag sadhe ney, lett honoin stå. I dett sainma kom han igenem
en annen dör in med 3 sinne tiennare och sin verie lös under armen
och satte seg gent einott tnigh uppå en almen sengh och begynte
att talla inigh til ved tettn sett: Hvi bannade I migh så i iifftes? I
må banna eder drenger; jag skall banna eder igienn forit. Sviirrade
jag: (lett vill jag lotte til dem, som der hos vårre, hvilkieu af oss
hin annen bannade. Hvi tolle I migh så til? Velie 1 mig tiogid,
då finnes vi vell alltid på en annen tid och stedh, om I eniielig
velie mig i ullen. Sade lian: jo, Gudz dyrre fem, der skal tu litte
oppå. Hett ner tu vilt. Sade jag: ja, kan troet, Gudz villie skie:
och gick då utt till att klede migh. Ner jagh då sampt med her
Hans och Erich oc vort fölge hade varit i kappalet och hört Gudz
ord, földes vi ott op på dett rum, som jagh log. Då sade jagh til
her Hans och Erich: vi velie holla moltid her oppe, effter jn^rh för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
