Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
HENRIK SCHüCK
patria ante publicum omniuin conspectum carmina patrio sermone
de ejus gestis ab antiquissimo æuo edita, in quibus præter cætera
multa sequertiQm verauum sensus habetur.» Det som här först
väcker vår undran, är författarens uppgift, att denna visa pä
hanB tid allmänt sjöngs. Formen talar afgjordt däremot.
Såvida nämligen den fantasirike ärkebiskopens öfversättning är
någorlunda trogen, bör det svenska originalet hafva haft samma
form som den svenska s. k. Lilla Rimkrönikan, d. v. s. diktens
konung Erik måste tänkas själf i egen person uppträda,
besjungande sina berömliga gärningar, men en dylik dikt kan
tydligen aldrig hafva varit en sångbar och populär visa. Vidare
kan man åtminstone såsom ett observandum anteckna, att denna
enligt Johannes Magnus så ryktbara visa icke finnes i någon
enda handskrift från 1400- och 1500-talen. Först vid
1600-talets början uppträder den i tvänne redaktioner, ehuru båda
gångerna i öfversättningar af Johannes Magnus’ historia. Den
läses nämligen på svenska dels i Schroderus’ 1620 tryckta Swea
och Götha Crönika sid. 9, dels i Terserus’ några år äldre
handskrifna öfversättning (i Kongl. Bibi.). Jämför man dessa båda
svenska texter af visan, förete de både likheter och olikheter.
I det hela följa de hvarandra troget, men under det att
Terserus’ Eriksvisa är affattad på 1600-talets vanliga språk, är
Schroderus’ text skrifven på en besynnerlig arkaiserande rotvälska,
hvars förebild tydligen hämtats från runspråket, hvilket just vid
denna tid började blifva föremål för de lärdes intresse. Att
anse denna text såsom den ursprungliga — såsom jag i nyss
citerade arbete gjort — är tydligen oriktigt. Hur dålig den än
är, anger den likväl en större kännedom oin forntidens svenska
än den, som 1400-talets män ägde, och, som nyss nämdes,
förutsätter den kunskap om 1600-talets runologiska forskningar.
Men man kunde ju — såsom Klemming gjort — mycket väl
antaga, att Schroderus verkligen haft en medeltidsdikt framför
sig, som han sökt gifva en konstladt ålderdomlig prägel. Gör
inan detta antagande, kan man argumentera ungefär på följande
sätt för visans äkthet. I början af 1600-talet framträda tvänne
i det hela lika svenska texter af visan. De äro antagligen
oberoende af hvarandra, ty det kan ej förutsättas, att Schroderus
ägt någon kännedom om Terserus’ i en aflägsen landsända
författade öfversättning. Men om så är, hafva både Schroderus och
Terserus tydligen haft tillgång till den »allmänt sjungna» visan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
