Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
HENRIK 8CHÖCK
känna någon svensk text. Den förre endast öfversätter Johannes
Magnus: »Vthi hele fäderneslandett så wanckar någre rijm,
dicli-tade på deres inhål vthaf heden höösz om hans gärninger och
lefwerne. Ibland hwilke desse effterföliande rijin äre giorde,
effter som de gambles ord, dicht och mening waredt haffwer.»
Hade han själf ägt kännedom om någon svensk visa, hade han
svårligen uttryckt sig så, att »desse effterföliande rijm äre giorde
effter som de gambles .... mening waredt haffwer». Hos
Johannes Magnus, som förklarar sig endast på latin öfversatta en
svensk dikt, passar ett dylikt uttryckssätt, men ej hos den,
hvilken vill återgifva just detta svenska original. Schroderus
gör ännu mindre anspråk på att meddela någon originaldikt.
Han säger blott — såsom Johannes Magnus — »Vti hele wårt
Fädernesland är nästan vthi hwars inans händer och åsyn någre
Swenske rijm för mång hundrade åhr sedan dichtade om hans
bedriffter, ther ibland mycket annat finnes och effterföliande rijm,
och lyda sålunda först vppå Latijn......På Swenske lyda
the sålunda.» Det är fullkomligt betecknande, att han först
anför den latinska texten.
Vända vi oss till själfva visan, sådan den föreligger på
svenska, så synes dess form snarast hänvisa på 1600-talets
början. Den är nämligen icke skrifven på den vanliga
balladmetern, utan på en om rimkrönikorna påminnande knittel. På
en liknande meter äro väl flera af unionstidens historiska dikter
affattade, men under det att dessa alla sakna omkväde — hvilket
tillhör den rena balladen — så slutas hos Eriksvisan hvarje
strof med versen: »Så låther han först ergie i Juthland».
Författaren har — som häraf synes — tydligen velat åstadkomma
en verklig folkvisa, men han tillhörde ert tid, då man redan
förlorat känslan för den äkta balladen, och han begick därför
den osmakligheten att på ett rent krönikeartade om de äkta
balladerna alls icke erinrande kväde häkta ett från dessa
hämtadt omkväde. Till 1400-talet, då balladdiktningen ännu lefde
ett friskt lif, kan man svårligen hänföra en dylik hybrid form,
hvilken däremot återfinnes hos de försök, som på 1600-talet
gjordes att efterbilda den gamla balladen; jag tänker på dikter
som Sithons Hunding Kung och Hading Kung (1646), den i
Barbro Banérs visbok intagna visan oin Karl Gustafs krig m.
fl., hvilka alla med krönikans meter förena omkväde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
