Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30t>
IIESKIK SCHdCK
småningom utbildats, ökades cykeln med en eller flera i
Danmark skrifna nydiktningar.
Den äldsta af dessa Valdemarsvisor och den, som nog äfven
bäst åskådliggör den af mig uppstälda meningen om dikternas
uppkomst, är balladen om Valdemar och Tova. Den isländska
versionen1 af denna (Islenzk Fornkvæöi II, 188) har i korthet
följande innehåll. Konungens frilla Töfa får veta, att
Valde-mann gift sig med »Suffaralin i Oöinsey». På älskarens fråga,
huru hon ämnar ställa sig till hans unga brud, svarar hon, att
hon vill älska henne såsoin sin egen son Kristoforus. Då
konungen sedermera beträffande Tofa framställer samma fråga till
Suffaralin, svarar denna, att hon vill älska henne, såsom hon
älskar ulfven i skogen. Därefter lockar hon Tofa in i en
badstuga, där hon bränner henne till döds, hvarvid sonen
Kristoforus gör fåfänga försök att befria henne. I sin förbittring öfver
denna illgärning utropar konungen:
Betri var hiiu Tofa min i nätUerki »in,
en ]H:. Suffaralin, i Sviarikjum ]>m.
Därefter förskjuter han drottningen, hvarpå visan slutar:
AÖra festi hann fruna sér,
Kristin var hün ncfnd fyrir mér.
Af historien framgår, att Valdemar den store aldrig
försköt sin hustru, såsom visan uppgifver, och den omständigheten
att hon äfven under sin makes sista lefnadsår skänkt denne barn,
häntyder på ett fortfarande godt förhållande dem emellan. Ej
häller gifte han någonsin om sig, enär drottning Sofia
öfverlefde honom. Att han ägt en frilla Tova, hvilken var moder
till hans omkring sju år före giftermålet födde son Kristoffer,
är sant, men ingenting antyder, att han äfven efter sitt
giftermål fortsatt sin förbindelse ined henne.
Den bild, som folkvisorna gifva af konungens och
drottningens karaktärer, är, såsom Steenstrup (Vore Folkeviser s. 229)
ådagalagt, alldeles stridande mot verkligheten. Drottningen
skildras såsom ytterst hämdgirig och svartsjuk, och konungen
framstår sasotn typen för en äktenskapsbrytare, hvilken med sin
liderlighet förenar en brutal grymhet. »Saaledes — yttrar Steen-
1 Äfven Grundtvig änger, att ilen isländska versionen återger visan i en
synnerligen nrwpmnglig form.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
