Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•310
HENRIK SCHüCK
och god antswar». Sedan fördes prinsessan »vänliga til landa
mz store frygd for vtan wanda, mz mykin heder ok mykin tukt».
Bröllopet firades pä det mest ståtliga sätt, och den gamle
krö-niketbrfattaren blir nästan vältalig, då han beskrifver all den
prakt, som därvid utvecklades. Detta biläger bör gärna hafva
fäst sig i folkets minne, och en skildring af frieriet och
brudfärden lämpade sig ju icke illa för en balladförfattares penna;
de bittra ord, ined hvilka dikten afslutas, visa att dikten
nedskrifvits på en tid, då drottning Sofias högmod redan hunnit
blifva en nationell trosartikel. Ingenting hindrar oss dock från
att hänföra den lilla balladen till Magnus Ladulås’ tid.
Möjligen syfta äfven tvänne andra ballader på Valdemar
Birgerson och drottning Sofia, ehuru de förut hänförts till
Danmarks historia. Mettelille og Dronning Sofie (Gr. 130) skildrar,
huru Valdemar bortgifter sin frillodotter. Han gifver henne en
stor hemgift — femten borgar, säger visan — och detta väcker
den högmodiga drottning Sofias högsta förtrytelse: »thett er ind
for møgit til ett sleffredbarnn». I sin förbittring förgiftar hon
den unga bruden, hvarpå konungen dräper giftblanderskan och
äktar en sin frilla. Ehuru traditionen här tydligen är sen — något
som visas redan af den öfverdrifna grymhet, både konungen och
drottningen lägga i dagen —- är det ej alldeles osannolikt, att
balladen verkligen äger en historisk kärna.
Att döma af ett den 16 aug. 1280 utfärdadt bref, i hvilket
Sofia benämner konungen »dilectus maritus noster», tyckas de då
ännu ej hafva varit definitivt skilda, ehuru, såsom af ett ofvan
gjordt citat framgår, konungen vid denna tid åtminstone de facto
synes hafva öfvergifvit sin hustru. Såsom skäl till oenigheten
uppgifver visan den ståtliga hemgift han gifvit en frillodotter.
Nu finnes verkligen en vid denna tid gjord donation, som
möjligen har afseende härpå. Den 20 aug. 1279 skänker nämligen
Valdemar åt »Margarete Ragnildis famule dilecte uxoris nostre
Sophie» och hennes arfvingar gården Lodharstad. (Dipl. 685.
Bref härom utfärdades redan föregående år; se Dipl. 653). Det
som här väcker någon förvåning, är, att faderns namn ej nämnes,
utan blott moderns; detta synes endast kunna bero därpå, att
antingen modern varit af en synnerligen förnämlig börd —
hvilket här icke tyckes hafva varit fallet — eller ock att
Margareta varit frillodotter. Gissningsvis kan man därför möjligen
antaga, att Valdemar här gjort en donation åt sin oäkta dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
