Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
våra Äldsta historiska folkvisoh
311
med Ragnild, drottning Sofias forna hofdam. Möjligen har denna
gåfva framkallat en tvist mellan konungen och drottningen,
hvilken tvist af en senare tids förstorande fantasi uppfattats
såsom själfva anledningen till skilsmässan och utrustats ined en
mängd romantiska tillägg. I enlighet med verkliga förhållandet
är alltid, att konungen strax efter denna donation försköt —
om än icke dödade — drottningen samt gifte sig med en af sina
frillor.
Möjligen finnes det ock ett svagt historiskt underlag för
balladen Liden Kirstin og Dronning Sofie (Gr. 128). Härvid
är att märka en ganska genomgående olikhet mellan de danska
och de svenska texterna. De danska afslutas fullkomligt
legendariskt: liten Kirstin skickas af den onda drottningen till
hednalandet för att dödas, men blir där i stället den hedniska
konungens brud, hvarpå hon omvänder sin make och hela dennes
folk till kristendomen. Detta är näppeligen äkta balladstil; Tör
denna existerar — såsom Steenstrup ådagalagt — öfver hufvud
icke några religiösa eller legendariska motiv. Det förefaller
därför, som om den svenska versionen af visan återgaf denna i
en i det hela ursprungligare form. Enligt den svenska visans
framställning fattar drottningen hat till liten Kirstin, som tjänar
i hennes gård, och drifver henne bort från hofvet. Då konungen
får veta detta, slår han »drottningen på rosenblommand’ kind»
och skyndar efter liten Kirstin, hvars skepp just lagt ut från
land. Visan slutar med att konungen sätter drottningen i svartan
mull, men
Han tog liten Kiratin alt uti sm fainu,
Gaf henne gullkronan oeh drottningeoamn.
Undantager man, att Valdemar aldrig satte Sofia »i svartan
mull», utan blott försköt henne, så återger denna ballad icke
illa den från krönikorna kända äktenskapshistoria, i hvilken
Valdemar, Sofia och Kristina uppburo hufvudrollerna.
Såsom af dessa visor framgar, började hufvudpersonerna så
småningom att öfvergå till rena typer. Deras grymhet blir allt
större, ju senare och ju mindre historiska själfva balladerna äro.
Sedan typerna, antagligen redan i Sverige, utbildats i
denna-mindre sympatiska riktning, vandrade visorna öfver till Danmark,
där de snart tyckas hafva lokaliserats saint delvis äfven
omarbetats. Men man nöjde sig ej därmed, utan företog en serie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
