Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA FLOTTAN UNDER VASAKONUNGARNE
33.r>
hvilka först under detta århundrade omtalades. Denna flotta
var »således i afseende på antalet fartyg närmast jämförlig med
den stora flotta, som Erik XIV efterlämnat, men den var betydligt
öfverlägsen genom sin organiserade bemanning och sin kraftigare
bestyckning».
Svenska skärgårdsflottans anor gå långt tillbaka i tiden.
Själfva kusternas beskaffenhet hafva vållat byggande af smärre
fartyg. Under 15—1600-talen kallades dessa fartyg gemenligen
(farkoster»; till undvikande af missförstånd har herr Zettersten
utbytt denna benämning mot småfartyg.
Under Johan III:s tid tyckes denna flotta ha varit störst.
På Ladogasjön ville konungen ha några »lättfärdiga» båtar
eller lådjor. Huru stark hon blef, är obekant, men enligt ett
inventarium af 1585 förde hon 212 kopparskytt och 110
järnskytt. Äfven Karl IX vårdade sig väl om skärgårdsflottan,
liksom om örlogsflottan. Hans son försummade ej den lilla
flottan, men dock förlade han sjöförsvarets styrka i de stora
skeppen.
Hvad de olika folkklassernas förhållande till flottan beträffar,
menar författaren (s. 197—11)8). att man tyckes ha ansett, som
om det egentligen tillhörde städerna att vidmakthålla
skeppsflottan, emedan det för dem måste vara af en synnerlig vikt,
att en flotta fanns mäktig att skydda deras handel. Men äfven
riksrådet, ridderskapet och adeln kommo flottan till undsättning.
Enligt riksdagsbeslutet af år 1629 beviljade adeln till flottans
utredning 50 daler för hvar rusttjänsthäst. Minsta bördan
hvilade på presterskapet. — Vi se sålunda, att hela bördan på
långt när ej hvilade ensamt på allmogen, om än utskrifningen
tyngst drabbade densamma.
Af det ofvan anförda framgår, att alla Vasakonungarna i
hög grad vårdat sig om flottan med lindantag af Johan III, som
dock visst icke saknade intresse för eller underkände hennes vikt
och betydelse. Men olyckan var, att han lika litet i afseende
på flottan som i andra angelägenheter förstod att förverkliga
sina planer eller göra sig åtlydd. Hvad Karl IX angår,
anmärker herr Zettersten, att »oförtjänt synes det hårda omdöme
vara, som flottans alla historieskrifvare och äfven andra fällt
om Karl, eller att han, liksom Johan III, vanvårdat flottan och
låtit henne förfallas (s. 367), ty Gustaf Adolf mottog, såsoin
ofvan är nämndt, en icke föraktlig flotta. Hvad Karl IX sak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
