Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
larsen, kalmarkrigen 17
Vi kommu nu till en annan fråga. Hvarför kunde icke
svenskarne, oaktadt Kristian IV:s ofvan antydda missräkningar och
missöden, rädda Kalmar och Elfsborg? Felet låg icke i planläggningen
af försvarskriget, utan hufvudsakligen i utförandet. Bet var ju en
riktig tanke hos Karl IX att sammandraga hufvudhären omkring
Jönköping för att i denna centrala ställning kunna antingen hindra
fiendens arméer från att förena sig med hvarandra, i fall något sådnnt
försöktes, eller också undsätta de truppafdelningar, som hade till
uppgift att försvara fästningarne vid Göta elf och Kalmarsund. Karl IX
föreställde sig nu, att danskarnes första angrepp skulle riktas mot
Göteborg och icke mot Kalmar, en tro, som det var svårt att rubba,
oaktadt åtskilligt syntes tyda på motsatsen, och därefter rättade han
också till att börja med sina försiktighetsmått. Underrättelsen om
Kristian IV:s infall i Småland nådde honoig i Örebro, och då först
fick han klart för sig, hurudan situationen var, och beslöt att själf
via Jönköping tåga till Kalmur, men i förlitande på de i östra
Småland redan vidtagna försvarsåtgärdernas tillräcklighet och för att kunna
samla hela sin hufvudstyrka, framryckte han med en viss långsamhet,
dröjde t. ex. för länge i Jönköping. Författaren anBer, att den svenska
undsättningshären, i fall större skyndsamhet hade iakttagits, kunnat
hinna fram till Kalmar före stadens stormning, i hvilket fall, enligt
Breide ltantzaus egen utsago, danskarne blifvit tvungna att lemna sitt
belägringsartilleri i sticket och draga sig tillbaka till Blekinge. När
konung Karl sent omsider anlände till Kalmar, hade emellertid
staden fallit i danskarnes händer, men slottet var ännu i godt behåll
och hade kunske kunnat räddas, om icke Karl IX, oaktadt sin
numerära öfverlägsenhet, uppskjutit anfnllet på det danska lägret en hel
månad, hvarigenom fienden fick tid att i flere hänseenden förbättra
sin ställning, och oin den svenska flottan bevarat de lysande traditionerna
från nordiska sjuårskrigets tid, hvilket tyvärr ingalunda var förhållandet.
Men sedan den svenska undsättningshären efter drabbningen den 17
juli, i hvilken Kristian IV dokumenterade sig såsom en synnerligen
framstående härförare, dragit sig tillbaka till Eyssbv, och sedan den
danska hufvudflottan ungefär samtidigt blifvit herre öfver sundet,
var slottet fullständigt afspärradt, och utsikten till räddning minskad.
Ställningen var dock icke förtviflad, ty fästningsverken befunno sig i
godt skick, besättningen var tillräckligt stark, och någon brist på vapen
samt andra förnödenheter förefanns icke, om man undantager en
visserligen viktig artikel, nämligen krut. Emellertid uppgafs slottet frivilligt
redan i början af augusti, och det är en bekant sak, att
komtneu-danten, Krister Some, från svensk sida alltid betraktats som förrädare,
hvilket författaren, liksom sin föregångare Jahn, anser vara obefogadt.
Det nr ju ganska vanligt, att den besegrade genom tal om förräderi
söker att trösta sig öfver motgångar, som egentligen varit en följd
af hans egen försummelse eller fiendens skicklighet. Men hvad skall
man säga om en kommendant, som utan att faran åtminstone för
tillfället är öfverhängande själfmant gör visit hos de belägrande för
att förbereda en kapitulation, umgås med de fientliga officernrne på
Hilt. Tidskrift 1890. Granlin. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
