- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Elfte årgången. 1891 /
48

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48

ÖPVER8IKTKK OCH GRANSKNINGAR

onåd rådet ådrog sig, då det vägrade att i 1631 års riksstat
upptaga de obeviljade boskapspeugarue och utskrifningshjälpen utan
ständernas hörande. Då kanslern i denna sak ställde sig på konungens
sida, sökte hans broder försvara rådets beteende, och i en skrifvelse
af den 8 maj 1631 åberopas bland andra stöd därför rådets
ämbetsed att styrka allmogens, ej mindre än konungens rätt, Det var
denna tvist, som ådrog rådet förödmjukelsen att se räkningekammaren
ställd under pfalzgrefvens uppsikt — något, som återigen ej torde
varit utan inflytande på den Btämning, rådet i det följande lade i
dagen mot denne herre och hans hus.

Säkerligen hade konungens snubbor gått rådet djupt nog till
sinnes, då själfve den lugne Gabriel Oxenstierna ordade om att
nedlägga tjänsten; snart tog emellertid hans saktmodiga natur ut sin
rätt, och hans vredes vågsvall utmynnar slutligen i det uttryck, hvari
han som oftast uttalar sin främsta lefnadsregel — patientia! Som
en yttring af rådets underkastelse torde mau få anse den i dessa bref
gång efter annan omförmälda planen att utskicka tvenne deputerade,
en af rådet och en af ridderskapet och adeln, för att lyckönska
konungen till hans segrar och tillika öfverlämna en passande present.
Men då adeln vid 1632 års utskottsmöte sade tvärt nej till denna
extra utlaga, måste tanken på presenten öfverges, och rådets då
fattade plan att på egen bekostnad utskicka en deputerad ur dess
egen krets, för att åtminstone frambära lyckönskningen hann ej sättas
i verket fore konungens död.

Under förmyndaretiden blifver denne brefsamling af än större
vikt än förut såsom ett ypperligt supplement till rådets och
regeringens i Handlingar rör. Skandinaviens historia publicerade
brefväxling med rikskanslern; också ha dessa bref af Odhner ganska flitigt
begagnats. -— Påminner rådets ställning till tyska kriget redan under
konungens tid i uågon mån om den hemmavarande rådsregeringens
opposition mot den kungliga krigspolitiken på Karl XII:s tid, så
blir detta än mera fallet under den följande tiden i följd af
regeringens känsla af bristande auktoritet gent emot de skattdragande.
Redan i konungens lifstid hade rådsregeringen mer än en gång
förklarat konungens personliga närvaro nödvändig, då någon
utomordentlig pålaga skulle affordras folket; på samma vis påyrkas nu
oafbrutet kanslerns hemkomst vid liknande tillfällen. Äfven för
igångsättandet af det genom Regeringsformen omskapade
förvaltningsmn-skineriet anses dennes närvaro nödvändig. Riksdrotsen bref äro
uppfyllda af klagomål öfver oredan i riksstyrelsen. Den duglighet, som
fanns att tillgå inom den yngre generationen af högadeln, föredrog
den mera glänsande och snarköpta äran af krigsbragderna i Tyskland
framför de otacksamma mödorna i civiltjänsten hemma; de mest
dugande ämnessveunerna på detta fält voro novi homines, såsom Grubbe,
Salvius och Nicodemi, och man ser riksdrotsen vackla mellan
erkännandet af dessas duglighet och farhågan att genom deras
framsläppande med tiden återföra Karl IX:s plebejiska
sekreterareregemente.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:02:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1891/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free