Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Öfversikten och granskningar
anslaaet, og som naturligvis tillige er Visens Gruntltone, fortsættes
nu gjennem <let stadigt gjentagne Omkviied.»
Till dessa ord anknyter författaren en ypperlig undersökning af
förhållandet mellan de lyriska och de episka elementeu i folkvisan.
Ur själfva den egentliga dikten äro — såsom han med sträng
konsekvens uppvisar — alla lyriska element bannlysta; de tillhöra
om-kvädet och den inledande strofen, under det att visförfattarens
personliga stämning fullkomligt utplånats i berättelsens rent episka del.
I>å brott mot denna regel förekomina i de texter vi äga, så beror
detta — såsom Steenstrup uppvisar — uästan undautagslöst därpå,
att de ifrågavarande visorna icke äro värkliga nordiska
medeltidsballader, eller därpå att de i senare tid mottagit dessa inskott. När
därför i eu för öfrigt fullt episk dikt ett »jeg» plötsligt och
omoti-veradt uppenbarar sig, såsom t. ex. i den så ofta förekommaude frasen
»det vil jeg for Sandingen sige», så finuer Steenstrup däri ett
oursprungligt drag, ett inskott från en långt senare tid än den. från
hvilken själfva visan förskrifver sig. Af inledningsstrofen till Flores
och Margaretha:
Jeg vil Eder eder en Vise kvrede,
hun ligger mig ofte for Munde,
nit hvor Hr. Floreu Bendiktsøn
han ßkjøone Frn Margret vel nude,
hämtar Steenstrup därför ett bevis på diktens jämförelsevis sena
datum. Denna ballad tillhör också de s. k. romanvisorna (Axel
och Valborg, Grefven af Kom, Thorkil! Troneson ni. fi.), hvilka
först i reformationsårhuudradena blefvo bekanta i norden. Ingen
äkta folkvisa »begynder med, at Sangeren raeddeler, at nu vil han
kvæde.» Icke häller finnes det någon äkta nordisk folkvisa, i hvilken
skalden såsom i våra moderna dikter berättar hvad som händt med
honom själf. Det enda undantag, författaren funnit från denna regel,
är den bekanta Elverhøivisan, men — tillfogar han — »at denne
ypperlige Vise baade efter dens Sprogform og dens dvælende Lyrik,
samt dens .Mangel paa episk Indhold maa sættes til en sen Tid,
vistnok det 16-de Aarhundredes Begvndelse, forekoramer mig
utvivl-somt.»
Lyriken tillhör omkvädet, och det är till detta författaren nu
öfvergår. I regeln har, såsom han troligen med rätta påpekar, hvarje
ballad en gång ägt ett omkväde. Frånvaron af ett dylikt visar
sålunda, att den ifrågavarande dikten autingen icke är en äkta folkvisa,
eller ock att den under tidernas lopp förlorat sitt omkväde. I
detalj uppvisas detta på ett ganska öfvertygande sätt. Steenstrup
undersöker vidare de olika arter, vi äga af omkväde. Några — såsom
»Holger Dansk han vändt Seir över Burtnand» — återgifva diktens
hufvud-innehåll, andra — såsom »Men Linden hun løves» — tolka blott den
allmänna feststämning, som genomgår de dansande, eller angifva kanske
snarare det sceneri, som visade sig för dem, hvilka i lunden eller på
ängen trådde dansen. Gemensamt för alla arter är, att de anslå
stämningen. »Omkvædet — fortsätter författaren — skaber fremdeles en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
