Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
öfver81kter och gran8kningar
svenska Didrikskrönikans framställniug af nibelungnmes undergång,
har Bugge däremot segrande uppvisat, att balladen från Tyskland
invandrat till Danmark. Steenstrup har här tagit steget fullt ut och
ådagalägger ined slående klarhet, att denna visa icke såsom de öfriga
sångerna i samma cykel är en äkta folkvisa, utan att vi här endast
hafva att göra med en i jämförelsevis sen tid gjord — rent literär —
öfversättning af en plattysk dikt. »Man bør — heter det — aldeles
ikke betegne det som en dansk Form, der vel har hävt et tydsk
For-billede, meu som selv har vandret paa dansk Grund. Det er ligeud
en Oversættelse, nærmest skedt med Pennen, en Oversættelse, der
slet ikke har villet frembringe en sangbar Vise. Denne Vise —
fortsätter hau strax därefter — har sandsynligvis aldrig havt nogen
Udbredelse, den er aldrig kommen ud over en eneste Herregaard,
hvor en tydsk Knægt har foredraget Visen for Husets Frue, og hun
har opskrevet den to Gauge.» Utom af de plattyska reminiscenserna
i språket visas detta däraf, att visan saknar omkväde samt däraf, att
den är den enda i# hela den danska folkviseliteratureu, som är skrifven
på den från den medeltida tyska epiken bekanta nibelungen strofen,
Det sjätte kapitlet egnar författaren åt en mästerlig karaktäristik
lif folkvisan, dess knapphändiga antydningar om natursceneriet, dess
ovilja att skildra de uppträdande annat än genom dessas egna
handlingar, dess brist på religiöst, moraliskt och politiskt patos, och
äfven här finner han tillfälle att frånskilja de nya beståndsdelarna i
visorna från de gamla. Såsom en från den äkta medeltidsballaden
skild art af episk-lyrisk diktning får hau här tillfälle att behandla de
s. k. romanvisorna, hvilkas egendomliga skaplynne på ett förträffligt
sätt angifves. Ytterst härstammar arten från den grekiska
äventyrsromanen, och det är denna, som med medeltidens spilmansdikter och
»romans» som mellanled mynnat ut i en mängd nordiska dikter, hvilka
vid första betraktandet erinra om våra folkvisor, med hvilka de ock
af foregående författare förblandats, ehuru de likväl vid en närmare
undersökning visa sig mycket olika dessa både beträffande form och
innehåll. Den fasta, manliga hållningen i dessa har här gifvit vika
för en sentimental moral af ganska tvetydig beskaffenhet, och de
knapphändiga antydningarna för breda, utförliga skildringar. I stället för
en enskild, strängt afslutad handling hafva de att bjuda på en serie
af ganska invecklade äfventyr, till följd hvaraf dessa romanvisor i
omfång mångdubbelt öfverstiga de äkta folkvisornas.
Med det sjiuide kapitlet börjar bokens senare afdelning, som
sysselsätter sig med en undersökning af en följd historiska visor, och
här får författarens sunda, oförvillade omdöme tillfälle att utveckla
sig i all sin styrka. Början göres med balladen om >Erik Emuns
Drab» (1137), hvilken af Grundtvig m. fl. ansetts vara diktad
samtidigt med själfva tilldragelsen. Det resultat, till hvilket Steenstrup
kommer, är alldeles motsatt. »Vel — säger han — har den flere
gode gamle Udtryk, men den har paa den auden Side ogsaa sene
Be8tanddele.......og den Overenssteminelse, soin filides mel lem Visen
og enkelte historiske Kilder, synes at ty de paa, at dens Forfatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
