Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
öfver81kter och gran8kningar
på samtidighet, och det är den »isa, som Grundtvig anför såsom G
(och F). Där nämnes ej ens Marsk Stigs namn, konungen faller för
en hop sammansvurne, såsom motiv för gärningen nämnes — alldeles
som i anklagelseskriften — deras härsklystnad, och omkvädet lyder
klagande: »nu står landet i våda». Den synpunkt, som här gör sig
gällande, är just den, man kan förmoda hos gemene man i Danmark
under desBa dagar. De fredlöse härjade och brände på Danmarks
kuster, och det är därför föga antagligt, att de och deras gärning då
ännu kunde påräkna några sympatier hos dem, hvilka fingo sitta
emellan för deras skull. Men å andra sidan kan synpunkten knappt
häller kallas »de kongeligess.1 Någon egentlig medkänsla för den
mördade, något försök att framställa honom såsom oskyldig finner
man ej; skalden endast klagar öfver de olyckor, som partisplitet och
de stores härsklystnad hotade att draga öfver landet, och häri gaf han
troligen ett fullt troget uttryck åt den allmännna meningen i
Danmark.
Men det kom en annan tid, då mordet i Finuerups lada endast
lefde kvar såsom ett folkminne. Såsom anförare för de fredlöse,
hvilka från den mäktiga borgen på Hjelm så länge spridt skräck och
fasa i Danmark, framstod marsken då såsom den egentlige mördaren,
hvilken ensam blott med tillhjälp af sitt husfolk utfört den hemska
gärningen. Och detta är äfven i stil med folkvisans hela anda. De
inkrånglade politiska kombinationerna hafva i folkets egen diktning
ingen plats; där är det alltid en enskild man, som handlar efter fullt
enskilda motiv. Vidare måste den kraft och den tapperhet, som
marsken utvecklat i sin strid mot Danmarks konung, hos en senare
generation förläna hans gestalt eu viss sympatisk anstrykning.
Härtill kom folkfantasiens ständiga behof efter motivering. Marsk Stig
måste hafva haft någon grund till sin förbittring mot konungen;
politiska motiv känner folkdikten icke, den rör sig endast med rent
personliga, och ett dylikt måste ju således här inskjutas. Att man
just valde det här använda, kan bero på flere anledningar. I en
uppsats, införd i Det philologisk-historiskc Samfunds Mindeskrift (1879),
har Bugge sökt ådagalägga, att skildringen af konungens kärlekshandel
och marskens hämd hämtats från en nedertysk, nu förlorad folkvisa
om konung Ermanrik och dennes marsk Sibike. Ehuru jag förut känt
mig ganska tilltalad af denna hypotes, är jag dock villig att böja
mig för de skäl, som Steenstrup anför däremot. Anledningen till
visornas motivering af konungamordet kan ju hafva varit långt mera
direkt. Redan 1324 omtalas att orsaken till konungens mord vnrit
hans »incontinentia», och ungefär samtidigt yttras om honom: »totus
lubricus fuit, uxores nobilium violavit». Det förefaller således ganska
rimligt, att konungens — af ryktet kanske förstorade •— sedeslöshet
gifvit anledningen till den poetiska motiveringen af marskens dåd.
1 De viaor, i hvilka marekens dåd förhärligas, ikolle enligt Jörgensenl och
Steenstrups mening vara ntgångna frän de fredlöses parti, men i deras krets sökte
man )n. såsom Mortensen anmärker, göra gällande, att marsken och hans vänner
icke dräpt konungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
