Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7°
öfvkbsikteb och obäjisknikoab
biskoparne i det daneka Lund och u&gra franska prelater. Han är
nog djärf att påstå, att svenska presterskapet (»le clergé de Suède»)
tryckte sina gudstjänstböcker i Paria, så att »våra äldsta tryck strängt
taget tillhöra den franska literaturen» — och förhållandet är att ingen
enda af svenska kyrkans breviarier, raissaler o. s. v. är tryckt i
Frankrike, utan antiugen i Sverige eller Tyskland. Förf. talar om
att »Frankrikes och Sveriges hof» redan långt tillbaka i tiden
förbundit sig genom giftermålet mellan Olof Skötkonungs
»petite-fille» och Filip II.1 Förhållandet var, att Olofs sondotters sondotter
blef gift med en rysk storfurste; deras dotter, således en rysk
prinsessa, blef gift med en konung i Danmark; deras dotter, således eu
dansk prinsessa, blef gift med den franske konungen. Kesonnemanget
är onekligen magstarkt. Man vore frestad att tro, att förf. blott
drifver groft gyckel med sina läsare.
Sid. 23 talar förf. om den helige biskop Brynolf såsom en
berömd brokonstruktör eller brobyggare i Vestergötland. Det är fara
värdt, att förf. äfven i detta fall fått saken om bakfoten, ifall ej
skulden faller på hans lärda källa. Vestgötalagen» biskopslängd vet
mycket att berätta om de broar en företrädare till biskop Brynolf,
den »gode biskop Bendikt», lät utföra på olika ställen i sitt stift, men
om biskop Brynolfs verksamhet på detta område känner man, Oss
veterligen, ingenting.
Förf. uppträder inpå nyare tiden med en imponerande lärdom
och återger på cirka 30 sidor den latinska texten till det första
fördraget mellan Sverige och Frankrike. Ingen behöfver ångra att
han hoppat öfver dessa blad, ty texten är felaktigt återgifven,
felaktigt daterad och felaktigt lokaliserad — det sista i dubbel måtto.
Och så har förf. den oförsyntheten att påstå, att luckorna i hans text
härröra från »originalet», som finnes »dans les Archives de Suède,
dou il a été tiré». Originalet har nu i snart tvåhundra år varit
förloradt, men texten har blifvit återställd och luckorna fyllda i »Sverges
Traktater», utgifna af O. S. Eydberg, ett arbete som förf. emellertid
ignorerar. — Om vi tillägga, att förf. gör sig besvär att på sid. 24
aftrycka en lista på böcker, som inköptes för Vadstena klosters
räkning i början på 1400-talet, på ett sätt, som för icke fackmän gör
den fullkomligt obegriplig, ty inga förkortningar äro upplösta, och
där han låter fackmännen göra den uppbyggliga bekantskapen med eu
viss »Samuel Ravmundi», hittills för medeltidsliteraturen obekant, så
torde tillräckligt vara sagdt för att bilda sig en föreställning om
beskaffenheten af dessa lärda ingredienser i förf:s arbete.
Förf. talar, ehuru kuriöst nog på det kapitel, som handlar om Erik
XIV, om de första tillfällen, då fransmän kämpade på svensk jord. Får
man tro förf. på sid. 94, skulle det varit vid Brunbäcks färja (år
1521); skall man tro honom sid. 96, skedde det i slaget på Tiveden
1520. Om sistnämnda tilldragelse får man den besynnerliga
upplysningen, att fransmännen, hvilka i striden mot svenskarne skulle ha
1 Förf. skrifver själf »Henrik II»!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
