Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
kan icke nog starkt framhålla, att grundtanken i hela hans politiska
åskådningssätt var ett nära förbund mellan de nordiska kronorna,
hvarigenom dessa skulle intaga en mäktig och fullt själfständig
ställning i den europeiska politiken. Först i andra hand och såsom ett
underordnadt moment ingick i hans plan ett bevarande af den franska
alliansen, men visserligen utan förnedrande villkor af subsidier eller
förpliktelser, som kunde medföra ett beroende af Frankrike. Detta
fasthållande af förbundet med Frankrike skedde endast i fredens
intresse och emedan viktiga handelsintressen för ögonblicket hindrade
en anslutning till sjömakterna. Blott om man strängt fasthåller denna
synpunkt, blir det klart, att häri i själfva verket låg innesluten en
systemförändring. Tv då Frankrike hvarkcu kunde eller ville
uppgifva sina eröfringstendenser, utan i stället midt under freden beredde
sig till en oerhörd kränkning af den europeiska folkrättens
grundsatser genom sina reunioner, är det tydligt, att en själfständig och
fredsbevarande politik icke kunnat i längden förenas med en fransk
allians, utan förr eller senare måst leda till ett förbund med
Frankrikes motståndare, särskildt Holland och kejsaren.
En sådan svängning i den svenska politiken genomförde Bengt
Oxenstjerna efter Gylleustjeruas förtidiga död, men visserligen på ett
helt annat sätt än denne tänkt sig. I likhet med Carlson synes hr
Fåhraeus anse Oxenstjernas politik såsom den följdriktiga och af de
europeiska förhållandeua betingade utvecklingen af den sveuska
diplomatin. Hr F. ger genom hela sin skildring den prägeln åt Bengt
Oxenstjernas verk, att detta varit det enda riktiga, åtminstone det
bästa, som under förhandenvarande omständigheter kunde göras.
»Såväl Sveriges enskilda som Europas intressen förenades i hans system»
(s. 18). I denna fråga, forhållandet mellan Oxenstjernas statskonst
och den närmast föregående svenska utrikespolitiken — själfva
utgångspunkten för afhandligen — är recensenten af annan mening än
författaren. Jag anser Bengt Oxenstjernas politiska system såsom en
försämring eller ett bortfuskande af Johan Gyllenstjerna»; visserligen
en följdriktig och ganska yrkesskickligt genomförd öfvergång från
Frankrikes sida till det motsatta lägret, men handlöst samt med
uppoffrande af reella intressen för Sverige och af den själfständiga och
trygga plats, som Gyllenstjerna velat bereda detsamma i ett nytt
allianssystem. Johan Gyllenstjernas stora grundtanke, förbundet med
Danmark, uppgafs, men därmed också möjligheten af en annan politik
än antingen ett fasthållande af det franska förbundet eller anslutning
till Frankrikes motståndare på dessas villkor. Ett af dessa, som
Holland gjort till betingelse för ett formligt fredsslut och därmed för
hvarje diplomatiskt närmande, var förnyandet af de gamla
handels-traktaterna, hvilka endast svåra omständigheter förmått en svensk
regering att sluta, ty de inneburo Sveriges kommersiela beroende af
den nederländska handelsstaten. Denna eftergift hade aldrig behöft
göras, om förbindelsen med Danmark fasthållits. De europeiska
förhållandena hade nödgat Holland att förr eller senare acceptera de
nordiska staternas villkor för ett förbund, ej tvärtom. Sverige hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
