Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 öfvkr8ikter och obanskninoak
med en sådan utveckling af dess diplomatiska förhållanden egt en
vida mer dominerande rol i den nya alliansen och framför allt en
större trygghet för sina besittningar, »11 Karl XI:s utrikespolitik
någonsin förmådde bereda. Bengt Oxenstjerna formligen dref
Danmark i Frankrikes armar och gjorde det till eu farlig och ständigt
lurande tiende, som endast med svårighet hölls i schack genom den
olycksaliga förbindelsen med holsteinska huset. Hvad detta betydde
för vår följande utveckling, det visar Karl XII:s historia. Hans öde
är icke blott en följd af egua misstag utan lika mycket af det
diplomatiska arfvet från hans fader, hvars både inre oeh yttre politik för
\’ia80 ej varit så vis, sotn man älskat framställa densamma.
Johan Gyllenstjerna» skandinavism var en origiuel och storslagen
tanke, långt höjd öfver de samtida svenska statsmännens trånga vyer.
Det är visserligen en fråga, huruvida äfven han skulle förmått
realisera densamma, i fall en längre lefnad varit honom beskärd: det
gamla hatet mellan svensk och dansk behärskade ännu det då
lefvande släktet. Men en stor statsman förmår ofta i trots af sin
samtids fördomar göra sin politiska uppfattning gällande, och
Gyllenstjerna ägde mediet därtill i sin konungs förtroende. Historiens gång
låter äfven hans plan framstå såsom den konsekventa utvecklingen af
den skandinaviska uordeus historia. Sedan Kalmarunionen sprängts,
måste förhållaudet mellan de nordiska rikena blifva ytterst fiendtliga
så länge Sverige ännu saknade sina naturliga gränser. Detta mål
var uppnådt, och den naturliga revancliekänslan hade fått rasa ut i
ett blodigt krig, sotn visade Sveriges tillräikligu styrka att bibehålla
de vunna dansk-norska landskapen. Därmed var tiden kommen för
försoning och samverkan. Karl Gustafs vidtomfattande ande hade
pröfvat möjligheten af den dansk-norska monarkins fullständiga
eröfring — en idé, som kunske ej var alldeles främmande för G nyt., t
Adolf och Axel Oxenstjerna. Ett dylikt försök var numera otänkbart,
och endast en nära diplomatisk allians i förening med ekonomisk
union och ömsesidig eventuel successionsrätt var den möjliga formen
för en sammanslutning af de båda makterna. Från både Danmarks
och Sveriges sida möttes också deras bästa statsmän i gemensamma
tankar för de nordiska folkeuB framtid, och fördragen i Lund 107!’
voro uppslaget till en storartad politisk nybildning, som kanske gifvit
en annan vändning åt Europas öden. För Danmark var dess
om-intetblifvandc ett verklig olycka. Danmark har sedan den tideu alltid
innehaft eu skef och falsk ställning i det europeiska statssystemet,
och däri ligger förklaringen till dess ständiga motgångar. Sverige
åter torde i delt diplomatiska anslutningen till Danmark haft den
enda, men storartade inöjligheteu att bevara sin politiska
stor-maktsställiiing och därmed också att fylla en europeisk mission, som
ålåg den makt. hvilken segrat i striden om Östersjöns ostkustläuder.
nämligen att värna och bevara dessa den vesterländska odlingens
utposter gent emot den hotaude barbariska makten i öster. När
oskickliga händer löste de ännu sköra banden mellan de fornt rivaliserande
brödrafolken, gjordt- de äfven till intet den största utsikt. Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
