Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fåhræus, sveriges allianssystem
8l
kanske haft, att hindra Rysslands framträngande vesterut. Att sörja
öfver möjligheter, soin icke blefvo verklighet, är emellertid icke
historiens sak, men väl hafva vi rätt och skyldighet att från synpunkten
af hvad som varit möjligt, bedöma hvad som verkligen skedde. Från
en sådan synpunkt karaktärisera vi den politik, som efter Johan
Gyllen-stjernas död kom till styret tned dess rätta epitet såsom en
visserligen nykter, men relativt inskränkt och af traditionel svensk fördom
behärskad inedelmåttspolitik.
Sedan Bengt Oxenstjerna blifvit kanslipresident och Karl XI
öfvertygats om riktigheten af hans politiska planer, togs det första
steget till deras förverkligande, då Oxenstjerna i okt. 1680 inför rådet
framlade det från Frankrikes sida gjorda projektet till ny allians och
pä samma gång den sedan ett år hvilande frågan oin ratifikation af
den i sept. 1670 nnderskrifna handelstraktaten med Holland. Såsom
resultat af dessa rådplägningar framgingo två synnerligen viktiga
beslut. Den svenska regeringen fordrade betydelsefulla förklaringar
af det franska förbundsprojektet, hvarigenom hela denna underhandling
ställdes i vida fältet. ’) Därjämte beslöts att ändtligen ratificera 1679
års traktat med Holland, hvarmed det hinder, som dittills stått i
vägen för en formlig fred med denna makt, skulle undanrödjas.
Endast i artikeln om holländarnes behandling såsom ainicissima gens
måste nn ett undantag göras för de exceptionelt stora förmåner, som
fordragen i Lund medgifvit Danmark. Order i detta syfte afgingo
till Gyldenstolpe, Sveriges sändebud i Haag, d. 23 okt. 1680.
Här framträdde nu emellertid genast eu oväntad svårighet, som
i själfva verket betecknar den afgörande brytningen mellan
Oxenstjernas och Gyllenstjernås statskonst. Det hemliga fördraget i Lund
föreskref en gemensam handelspolitik, och det var jnst med stöd häraf,
soiu Gyllenstjerna på hösten 1679 kunnat förhindra ratifikationen af
deri ungefär samtidiga handelstraktaten med Holland. Han har till
och med lofvat Danmark att aldrig verkställa en dylik ratifikation.
’) Herr F. har i sin afhandling framställt en ny uppfattning af den
långvarig» förbundsunderhandling ined Frankrike, som fördes samtidigt med den
holländska och först pri hösten 1681 afstannade. Med stöd af Oxenstjernas egna
uttalanden i synnerhet i förtroliga bref polemiserar hr K. (s. 18) mot. Carlson,
hvilken betraktar den fortgående franska underhandlingen endast såsom ett medel
att dölja de samtidiga förhandlingarna med Holland och ntt, i fall dessn skulle
misslyckns, hålla vägen öppen for en återgång till en fransk allians. Hr F.
anser, alt Oxenstjerna verkligen på allvar velat åstadkomma ett franskt förbund
och tänkt sig möjligheten af att, sedan allianserna med Frankrikes motståndare
väl voro genomförda, ytterligare kringgärda den europeiska fredén genom ett
fördrag med Frankrike. — Äfven beträffande karaktären af rådslagen i okt. 1680
hur hr F. en ny åsikt. Hr F. frånkänner dein all principicl betydelse. De hafva
icke utgjort debatt om utvecklingen af Sveriges utrikespolitik i allmänhet, såsom
Carlson framställer dem, utan endnst rört sig om det positiva franska
förbunds-projektet samt den holländska ratifikationsfrågan. Oxenstjerna har icke röjt, ej
heller rådsherrarne anat, att här i själfva verket var fråga om ntt inleda en hel
systemförändring. — Hr F:s bevisföring är i båda falle» af intresse, men icke
öfvertygande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
