Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
öfver81kter och gran8kningar
ile pomraerskn medlingsförsöken ej utöfvat något inflytande. Däremot
hafva de nyssnämnda städernas handelsförbindelser med Sverige både
varit af betydelse för själfva kriget och haft viktiga följder för
framtiden. De aflägsnade Pommern från Lybeck och Danmark och
närmade det till Sverige. De knöto i själfva verket de första trädarna
till de band, som sedermera skulle så fast förena de båda länderna
med hvarandra. Förf. slutar för öfrigt sin skrift med en särdeles god
framställning af fredsverket i Stettin.
Författarens arbete vittnar om mycken välvilja för Sverige, på
samma gång som det bär prägeln af tysk grundlighet och innehåller
utan tvifvel mycket af intresse, som förut ej var bekant. Vi tro
i mellertid, att det skulle vunnit betydligt i öfverskådlighet. om en
del mindre väsentliga detaljer hade utelämnats. Några obetydliga
misstag, som vi under genomläsningen antecknat, vilja vi slutligen
anmärka. På sid. 7 och 8 talas om Erik XIV:s kröning 1562 i st.
f. 1561. Sid 117 uppgifves, att de danska och lybska flottorna
förenat sig vid Bornholm den 30 maj 1564. Föreningen hade
emellertid då redan ägt rum, tv denna dag började slaget vid Öland. Sid.
’202, slaget vid Svarterå bör häldre kallas slaget vid Axtorna. På
sid. 312 säger förf. att Fredrik II:s tilltänkta landtåg 1568 ej blef
uf på grund af upproret mot Erik XIV. Denna åsigt är dock alldeles
grundlös. Fredrik II ville ej veta af något stillestånd med hertigarne,
men tåget måste inställas till följd af brist på lifsmedel och
penningar.
r. w.
Lateinische Litteraturdenkmäler des XV. und XVI. Jahrhunderts.
Herausgegebeu von Max Herrmann und Siegfried Szasutoi.ski.
I—III. 1891.
Heuässancens latinska litteratur har länge varit ett biand
litteraturhistoriens styfbarn. De klassiska filologerna ansågo sig ej hafva
något att skaffa med dessa vitterhetsalster, som ej ens tillhörde
lati-nitetens »järnålder», och de, hvilka tecknade den moderna litteraturens
häfder, förbigingo dem likaledes, ej sällan af ren okunnighet — tv
nästan alla hithörande skrifter tillhöra litteraturens sällsyntbeter —
men ofta äfven till följd af några dimmiga föreställningar om språket
såsom uttryck för folkanden; de, hvilka skrifvit på latin, stäldes helt
kategoriskt utanför den nationella utvecklingen och deras skrifter
tillmättes ingen betydelse i folkets historia, ehuru en opartisk
undersökning otvifvelaktigt sknlle hafva tillerkänt dem ett större både formelt
och reelt värde än de arbeten, hvilka samtidigt aflattades på modernt
språk.
De senaste årtiondena hafva lyckligtvis krossat dessB fördomar,
och man har nu i den latinska renässancelitteraturen funnit ett bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
