Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
uppsatt på själfva mötet i kretsen af den där närvarande
rådspersonalen från alla tre rikena, ur hvars midt desse 17 män, på det hela
de förnämste bland de närvarande, insattes i akten såsom
representanter, hvilket desto heldre kunde ske, som i akten stadgades att
sedermera skulle utfärdas med denna lika lydande akter, två af hvart
rike, försedda med en fullständigare besegling. Det absolut
hinderliga för riktigheten af hr Erslevs uppfattning, som ligger i aktens
bekrnftelseform, skall nu icke dess mindre nödvändigt bortförklaras
och jag tror att det är alldeles tillräckligt att hänvisa till hr Erslevs
sätt att därvid resonnera, för att läsaren skall blifva i stånd att
bedöma graden af dess rimlighet. Ett par anmärkningar vill jag likväl
göra. Hr Erslev säger: »üertil er det jo ingenlunde således, at den
fremhävede sätning slet ikke kan forenes med opfattelsen af brevet
som et vidnesbyrd.» i Kun et vidnesbyrd» skall det heta, ty så lyder
Faludan-MUllers och hr Erslevs grundpåstående. Se deklarationen i
hr Erslevs förra stridsskrift sid. 4 och flera ställen. Vidare säger
hr Erslev att koncipisten varit »ved affattelsen genered». Ja, det
säger jag intet om, om saken ställde sig för honom så som hr
Erslev arrangerar den. Eljest synes det mig, att man helt enkelt
kunde antaga, att koncipisten vitste hvud slags handling han hade
att uppsätta, koncept till »fcu» et vidnesbyrd» (Paludan-Miillers och
hr Erslevs grundpåstående),1 eller koncept till unionsakt (mitt
grund-påstående). Nu anser jag att slutbekräftelsen bevisar, att det senare
var hans uppgift, och för den uppfattningen behöfver jag icke
bortförklara det ringaste i hela akten. Den bestyrker detta tvärtom
alldeles ovederläggligt. Jag upprepar hvad jag förr sagt. I dokumentet
stadgas, att de bref som efter detBamma skola gifvas, de af hr Erslev
s. k. ratifikationsbrefven, skola vara »ludende i allre modæ oc met
allæ artikele, som hter forescrevet står», och i det formulär till
rati-fikationsbref hr Erslev sid. 22 (122) själf framlagt, är detta ock riktigt
iakttaget alltigenom ända ett stycke ned i den afslutande bekräftelsen.
Det är detta stadgande, som visar, att akten varit afsedd att vara
själfva normal- eller fundamentalakten, ty det Sr detta, som
bestämmer innehållet i de sex brefven, och äfven formen, så till vida som
återgifvande skull vara ordagrant (»i alla modæ» etc.). Denna
redaktion af texten visar, att här icke är fråga om ikun et vidnesbyrd».
Och med denna text står den följande bekräftelsen i full
öfverensstämmelse Det är således oriktigt att säga ott det endast är
ordalagen i slutbekräftelsen, som stöder min uppfattning; det är hela
akten. Jag håller emellertid hr Erslev räkning för, att han själf om
siu förklaring sagt: tumulig tör den vel i alt fald ikke siges at
väre.» För en förklaring, som för sin halt icke af själfva sin
upphofsman erhåller bättre vitsord, bör icke den enkla och osökta upp-
1 Se deklarationen i hr Erslevs förrn stridsskrift sid. 4 och flerestädes. Hos
hr Erslev ti ti rus åtskilligt, som innebär annat, men det är motsägelser, hvilka endast
bevisa grundpiVtåendets oh&llbarhet. Jag anser mig icke här behöfva inlåta mig
därpå. De iiro påpekade i mina afhandlingar och röja sig dessutom själfva för
den som vill egna saken tillräcklig uppmärksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
