- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tolfte årgången. 1892 /
1

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Minnen ur min lefnad

af

Landshöfdingen grefve CLAES FREDRIK HORN1

I.

1791—1814.

De politiska stormar, som redan mötte mig i vaggan, hafva
efter 58 års lopp ej lemnat min bana, de visa sig än mer
hotande uti de dystra moln som omhölja Sveriges öden.

Min födelse, d. 11 mars 1791, inträffade vid den tidpunkt,
då en falsk filosofi började att visa de verkningar, hvarmed den
redan under V2 sekel hotat den europeiska civilisationen. Ur
encyclopedisternas lättsinniga skrifter hämtade den känslige
filantropen en olycklig missvisning för sina bemödanden att gagna
menskligheten, och den patriotiska fanatismen skulle nödvändigt
alstra det brott, för hvilket anklagelsen hvilar öfver så mången
ädel man. Samma förvillelse, som föranledde Ludvig XVI:s
mord, verkade till Gustaf III:s. Man trodde sig hafva störtat

1 Landshöfdingen grefve Horn — tillhörande Åminne-linien af denna ryktbara
ätt — var son till majoren grefve Claes Fredrik Horn, en bland de inest komprometterade

i Gustaf Illa mord, pl hvars egendom Hnfvudsta de sammansvurna höllo sina
möten, och sonson till generalen grefve Fredrik Horn, 1772 Gustaf III:» värme
beundrare, halftannat årtionde senare en af hans bittraste fiender. Lifliga känslor,
häftigt lynne och oförmåga af själfbeherskning synas ha varit egenskaper, som
utmärkt både farfar, son och sonson och som icke alltid lyckligt inverkat på deras
öden. Därom vittna äfven dessa minnen. Landshöfdingen grefve Horn hörde en
gång till den skarpaste oppositionen mot Karl Johan, kastade plötsligt om och blef
en lika ifrig motståndare till det liberala partiet. Han har också fått uppbära
beskyllningen att ha sålt sin öfvertygelse för en landshöfdingssyssla — tvifvelsutan
med orätt — och utsättes för hätska personlig» angrepp, tills han slutligen fick sitt
afsked. Dessa minnen må i öfrigt tala för sig själfva. Det är tydligt att de delvis
■köla ha karaktären af själfförsvar, men det intryck de vilja ge förstärkes onekligen af
det omdöme friherre C. O. Palmstjerna fäller om sin ståndsbroder och medkämpe
ander 1840 års riksdag: För öfrigt var grefve Horn en rättskaffens man, den
där hade liflig åtrå att bevisa sin tro med sina gärningar, öppen och rättfram,
men utan förmåga att leda ömtåliga och invecklade saker till ett godt slut
(Berättelser ur frih. C. O. Palmstjerna» lefnad, sid. 116).

Minnena ha genom amanuensen i riksarkivet A. Hammarskjöld stälts till
redaktionens förfogande. En del anteckningar af rent privat natur äro uteslutna.

Hilt. Tidskrift 1892

1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1892/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free