- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tolfte årgången. 1892 /
4

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4

CLAES FREDRIK HORN

så hänförande, att alla andra begär derför veko. Jag kan ej
glömma den glädje och den triumf, som upptäckten af några
exemplar Carabus Crux major mig förorsakade och som då icke
med guld kunnat uppvägas.

En afgjord böjelse för krigsyrket skulle nu väcka hos mig
hågen för arbete till vinnande af inträde vid krigsakademien,
och jag hade redan bestämt mig för det kunskapsmått, som
fordrades att genast inkomma uti 3:dje klassen derstädes; men
under tiden gaf min förmyndare tillkänna, att mitt emottagande
vid Karlberg mötte svårighet, såsom son till den landsflyktige.
Förmodligen var detta endast ett falskt förebärande af
Cronstedt (guvernören), emedan intet hinder mötte mitt utnämnande
till officer.

Emellertid verkade denna omständighet högst obehagligt på
mitt lynne och påminte mig de många själslidanden, jag redan
utstått i skolan och äfven vid akademien, genom anspelningar
af låga och fega kamrater på detta mitt olyckliga
familjeförhållande. Jag bringades mången gång till verklig förtviflan
vid sådana påminnelser, och mitt lynne antog tidigt denna
misstänksamhet mot menniskor, som afhåller från intimare
vänskapsförbindelser.

Djupt sårad till min känsla genom vägrandet af mitt
önskade inträde vid Karlberg, började jag allvarligen tänka på min
framtid. Jag hade medvetandet af en förlorad tid och harmades
öfver ödet, som så fogat att min visserligen icke tröga
uppfattning blifvit vid undervisningen så oförsvarligt försummad. Att
återtaga den försutna tiden blef nu min allvarliga föresats, och
jag började studera till kansliexamen. Den förberedande
teologiska examen togs, dervid hela min religiösa och moraliska
sinnesstämning allvarligen hotades, då genom studerandet af
kyrkohistorien och de teologiska tvisterna jag förlorade min
enkla tro på lutheranismens sanningar; den blef "olyckligtvis
ingalunda återställd vid examen af den fritänkande professor,
sedermera biskop Almqvist. Men äfven den nu påbörjade
lärokursen afbröts, då jag oin hösten 1807 förflyttades till en
artilleriskola i pension hos major Silfverstolpe, densamme som vid
Fredriks-halls belägring stupade för en kanonkula.1 Att taga
artilleriexamen för att ingå i detta vapen var nu afsikten, men då efter

1 Majoren i artilleriet, sedermera öfverstlöjtnant™ Lars Silfverstolpe.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1892/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free