- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tolfte årgången. 1892 /
8

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8

CLAES FREDRIK HORN

gården emottogo vi af jägarekompaniet i sluten trupp der bakom,
på 10 stegs afstånd, en salva, som just för närheten blef oss
oskadlig; den passerade nämligen öfver våra hufvuden, och vi
kände endast förladdningarna. Innan krutröken skingrat sig,
var kompaniet ikullkastadt och den enskilda striden fortsattes
i skogen under jägarnes flykt. En del nedhöggos, och vi togö
flera fångar än vi sjelfva utgjorde.

Jag blef varse en officer i grå röck, som hade en värja i
handen och som sprang mellan buskarna bland jägarne. I början
trodde jag, att våra egna jägare hunnit på flygeln framtränga i
handgemänget, emedan vår armé var gråklädd och norrmännen
antingen röda eller gröna, samt buro sablar, men jag upptäckte
snart mitt misstag och förföljde flyktingen, hvilken dock undkom
i skogssnåren, der jag fann mig ensam omgifven af flera fientliga
jägare; dessa voro dock stadda på flykt, men en kastade sig in
uti en stor buske och siktade åt mig med sin studsare, men
hindrades att aflossa skottet, om han haft studsaren laddad,
derigenom att jag kringred busken under ett fåfängt försök att
träffa honom med sabeln genom qvistarna. Jag lossade således
på honom ett pistolskott, som på en gång afväpnade min fiende
och kallade till mitt biträde de närmaste husarer. Vi voro sedan
sysselsatta att leta efter undanstuckna fiender, och så tätbeväxt
var vårt stridsfält, att många öfverredos utan att upptäckas.
Stridsplatsens beskaffenhet bevittnades äfven af våra hästars
tillstånd efter striden. De voro alla halta och ingen hästsko
fanns rätt qvarsittande. Striden hade otvifvelaktigt haft en annan
utgång och vi blifvit samt- och synnerligen nedskjutne af denna
ypperliga jägarcorps, om dess befälhafvare ej förlorat hufvudet;
också lärer han af sin chef, Staffelt, blifvit kasserad, som tycktes
väl förtjent. Uti den af oss tagna trossen fingo vi som byte
den af samma jägare massakrerade löjtnant Ulfsparres1 vid
Uplands regemente hans epåletter åter, och nu upptäcktes att den
officer i grå röck jag förföljde var en löjtnant Spörk vid
skid-löparna, som hade Ulfsparres värja. Det var således med stor
harm jag visste denne man mig undkommen. Den besegrade
truppen utgjordes af ett kompani från Bergenshus, införlifvadt
med de förträffliga Staffeldtska jägarne, karlar af ett vildt mod
och ytterst oömma for de blessyrer, som ensamt föranledde deras
tillfångatagande.

1 Frih. Gustaf Reinhold Ulfsparre, † 1808.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1892/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free