- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tolfte årgången. 1892 /
17

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MINNEN DR MIN LEFNAD

17

nerstedts familj på Skogaholm1 i Nerike, der jag träffade honom"
synbart occuperad, med tankar på Gustaf Adolfs förestående
öde, derom han talade med uttryck af smärta öfver konungens
visade sinnesrubbning. Han var återkommen till Stockholm före
den der inträffade revolutionskatastrofen och kunde aldrig
förlåta drabanterna deras visade feghet vid tillfället, minst den
vakthafvande kapten-löjtnantens förhållande. Från denna stund
tjenstgjorde han aldrig mera vid corpsen och gick slutligen
derigenom miste om sin på lifstid försäkrade lön, såsom sista chefen
för det till infanteri reducerade östgöta kavalleri, en inkomst af
cirka 10,000 riksd. b:co årligen. Denna karaktersfasthet är så
mycket mer hedrande, som han var känd för att vara en stark
hushållare, ja för snålhet och för mindre sainvetsgrannhet vid
förvaltningen af andras egendom..

Vestra arméenB qvarblifvande i Stockholm hade
naturligtvis intet inflytande på mina personliga förhållanden af den vigt
att det kan vara föremål för någon beskrifning i dessa blad.
Det var likväl icke utan inverkan på min karakter, som jag
tidigt deltog i det betänkliga verket, och detta medvetande af
att hafva spelt en ehuru obetydlig politisk roll gaf åt min
framtida verksamhet en riktning, som eljest kunnat uteblifva, och
hvaraf jag skördat stora både förluster och ledsamma motgångar
i det sociala lifvet.

Med öfriga befälet af veBtra arméen inställdes jag uti sekreta
utskottsrummet på riddarhuset, der i de öfrige talmännens
närvaro landtmarskalken betackade oss för :–-insurrektionen!

Under loppet af riksdagen tjenstgjorde jag bland annat i
den eskort, som följde rikshärolden, då Karl XIII utropades som
konung. Vi hade förut bevakat slottet, då på rikssalen Gustaf
Adolf uppsades tro och lydnad.

Jag var ock den sista officersordonnans, som kronprins
Gustaf egde, samma dag han med fadern afsattes.

Kungliga familjen, utom konungen, som satt fången på
Gripsholm, hade hela tiden varit bevakad mera som fångar, än
som frie, ehuru med konglig honnör vid Haga.
Kavalleriofficeraren hade alltid befälet äfven öfver den infanterivakt, som
der gemensamt med kavallerivakten, biträdd af polisbetjening,
skulle hafva den strängaste tillsyn öfver allt hvad som inom
Haga område passerade, och särskilda instruktionen lydde, att i

1 Gustaf Philip Wennerstedt, generalmajor, † 1815.

Iliat. Tidskrift 1892. 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1892/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free