- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tolfte årgången. 1892 /
23

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MINNEN UR MIN LEFNAD

23

När 1811 regementet fick ordres att marcliera till
Stockholm för att med öfriga lifregementets corpser gå i läger på
Ladugårdsgärdet och visa första svenska truppmanövrer för vår nya
chef Carl Johan, gjorde jag adjutanttjenst hos Aminoff och fick
befallning att. framtaga alla gamla journaler, som på 80- och
90-talet innehöllo sådana marcheordres. Aininoff började diktera för
mig efter den gamla ritualen, som icke ville passa väl in på
närvarande fall, derom jag måste göra täta påminnelser, och då
uppbrottsorderna slutligen voro färdiga, befanns att de voro
sammanfattade i tvenne punkter mindre än orderna af 1796. Jag
fick då befallning att hitta på något att fylla nummertalet.

Då en ryttmästare detacherades från regementet 1813, fick
han i instruktion, som under 8 dagars tid noga betänktes och
omskrefs, »att inskicka 4 10-dygns förslag i hvarje månad d. 1,
10, 20 och 30». — Nog om hans dårskaper, deråt kunde man
skratta, men han var till karakteren en lumpen man. Som
adjutant hos hertigen af Södermanland var han en brukad spion
och uppförde sig uselt vid tillfälle af fröken Rudenskölds
scha-vottering.

Vid riksdagen i Örebro 1812 beordrades jag att tjenstgöra
en chef med en commendering husarer, var den 9 maj samma
år befordrad till löjtnant, och blef ständig ordonnance hos
kronprinsen. Mot slutet af sommaren afmarcherade regementet till
Vestervik för att embarkera, men expeditionen inställdes.

Rustningarna till det stora befrielsekriget började, och
angelägen att deri fä deltaga, begärde jag af general Adlercreutz en
plats i hans stab. Den var redan nu fullsatt, men generalen
sade, att en del af regementet skulle utgå till Tyskland, då jag
såsom den andre löjtnanten i ordningen, var viss om att bli
commenderad och afreste sålunda till regementet, belåten med
min utsikt. Men någon commendering hördes ej af och vi blefvo
förvissade om att höra till reservarméen mot Norge. Dit
beordrades äfven Örebro sqvadron, vid hvilken jag stod som löjtnant,
att aftåga i början af januari 1814 och efter en marche forcée i
30 gr. köld till Venersborg, afgick jag med halfva sqvadron till
Dalsland på en postering i trakten af vestra Ed. Här alldeles
isolerad, blef jag slutligen så insnögad i mitt qvarter, att oaktadt
den största ansträngning, ingen communikation kunde öppnas
med resten af min trupp i närmsta gård på några hundra alnars
afstånd. Sålunda hotade i den alltid fortfarande bistra kölden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1892/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free