Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
CLAES FREDRIK HORN
Nordbon ärar styrkan och har af nöden att akta den regering,
som den skall hylla. Således tror jag, att norrmännen icke skulle
bära hat till en ädelmodig besegrare, som med kraftig hand lyfte
nationen ur sitt betryck. Det förefaller mig, som skulle genom
fredliga hvälfningar, hvilka mängden ej förstår att bedöma, utan
fast heldre anser för dolda snaror att fängsla dess frihet, hela
folkets tillgifvenhet senare vinnas; kanhända likväl med mera
säkerhet mot reaktionära stämplingar.
Den 14. Under gåendet omkring hamnen rönte jag mindre
välvilja af sjöfolket.
Det säges att norr om Dovre fjell, uti Trondhjems och
Bergenhus stift, innevånarne skola vara envist sinnade mot
föreningen. De tilltro sig förmåga att försvara sitt kustland som
egen stat. Troligen härflyter denna blindhet från danska intriger.
Man inbillar de enfaldige bergsboerne, att deras land icke kan
af svenskarne inkräktas, och citerar händelserna efter Carl XII:s
död. Men man glömmer eller döljer, att danska flottan den
tiden var mästare i sjön och gjorde Norges intagande omöjligt
äfven för Carl XII. Den frihet stortinget äger att öfverlägga
«m landets angelägenheter anse de som bevis, att Sverige
eftergifva sina rättsanspråk och att det ej äger nog makt att göra
dem gällande, hvarföre de deputerade nordanfjells ifrån hafva
bestämda instructioner att ej på något villkor medgifva
föreningen. Dessa äro likväl nu så vida underrättade om
ställningen, att de finna omöjligheten af sina föreskrifters efterlefnad.
Föreningen med Sverige är onekligen ansedd oundgänglig af hela
Riksförsamlingen. Det är endast för att erhålla det största
möjliga oberoende, som man uppskjuter att erkänna Sveriges konung
säsom äfven Norges, och synes det som stortinget genom
fortfarande krigsrustningar vill gifva styrka åt sina anspråk. Några
torde väl hysa den dåraktiga tro, att Norge, som sjelfständig
stat, styrdt af ett statsråd och storting skulle af Europa
erkännas som republik.
När man nu öfverväger allt detta, är det förlåtligt att
betvifla nyttan af stilleståndets medgifvande till vinnande af
föreningens afslutande. Hade kronprinsen efter landets intagande
sunnanfjells här på stället, utan att med norska regeringen ingå
någon öfverenskommelse, sammankallat Norges ständer, skulle
föga tvifvel om föreningen och dess beskaffenhet kunnat uppstå.
En proclamation hade kunnat tillkännagifva, att de orter, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
