Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
CLAES FREDRIK HORN
högaktad i sitt höga kall. Den senare hade tagit afsked från danska gardet
och ingått som ryttmästare vid norska hästjägarena; blef sedan adjntant hos
Carl Johan och slutligen generalbefäl hafvare i Norge. Under seraphimer
stjernan på hans bröst slår ännn ett stolt och ridderligt hjerta.
4 Uti professor Pihls hus blefvo vi svenskar väl emottagne. J«g var i sanning
nyfiken att få göra bekantskap med en af döttrarne, hvilken nti svenska arméen
omtalades som en amazon, den vi skulle möta beväpnad bland Norges försvarare.
Denna fabel var verkligen trodd, och jag bekänner mig bland dnperna, högst
öfverraskad att i henne finna en ytterst modest flicka, som visade sig mycket
förlägen öfver det utspridda ryktet om hennes mandom.
s Lifregementsbrigadens husarofficerscorps var samlad i Örebro för att
uppvakta sin höge chef, då H. K. H. kronprinsen passerade staden för att öfvergå
till arméen. Han frågade, om vi önskade följa honom till Tyskland, då han på
det allmänna svaret, ja, yttrade sig behöfva en pålitlig cavalleritrupp vid
norska gränsen och för Norges occuperande, hvilket vore föremål för’ Sveriges
deltagande i kriget, tilläggande, att han fast beslntat Norges inkräktande, kostade
det också arméens leder.
Att uppoffringar skulle göras till vinnande af segerns pris, deruppå voro vi
således beredde, men icke att fördelarne af en lyckligt tillkämpad fred skulle
uppoffras. Jag är af den mening, att om Carl Johan varit hvad Napoleon
önskade vara, »sin egen sonson», skulle han som infödd svensk vid föreningens
uppgörande mera afsett Sveriges intresse; men det visade sig snart att
kronprinsen äfven ansåg Norges bästa oförenligt med den statsförfattning, han
förhastadt medgaf under förhoppning på biträde af norska embetsmannahierarkiens
då öfverlägsna inflytande till vinnande af nödiga ändringar i Ornndloven. Denna
åsigt täcktes H. K. Höghet, som påminde sig min öfvervaro af föreningsacten,
meddela mig, då jag året efter, som brigndadjutant vid lifregementet, tjenstgjorde
i hans stab. Men det var en stor missräkning. Denna embetsmannaklass antog
en mera democratisk skepelse, än hvartill sjelfva constitutionen föranledde, och
det blef för Carl Johan allt mera omöjligt att vinna sitt syfte, sedan icke
allenast riksBtåthållaren i Norge våldsamt, men äfven tillgöranden i Sverige, jäfvade
konungens erkännande af Eidsvoldgka själfständighetsförklaringen den 17 maj
1814, hvilken dag, just på grund af både conventionen i Moss och stortingets
högtidligt godkända beslut borde af norrmännen företrädesvis firas till minne af
deras vundne sjelfständighet, ehuru påkostande ett sådant erkännande måste vara
å svenska sidan, der man med skäl afvägde nyttan af föreningen med de
uppoffringar af både folk, länder och pengar, hvarmed svenskarne dertill bidragit.
Redan vid Kieler-fredsslutet förbisågs Sveriges intresse, både i afseende till
Sundska tullen, postförlngen genom Danmark och svenska truppernas
utrymmande af Holstein, innan Norge blifvit de facto afträdt. Deras afmarche hade
dertill kunnat fördröjas, enär kriget med Napoleon kunde anses utkämpadt, eller
åtminstone icke påkalla svenska arméens skyndande mot Rhen. Man kan
nemligen antaga att, oin å ena Biden Napoleons fall var förntsedt och den dynastiska
politiken derigenom fick ett för Sverige betänkligt utseende, kunde å andra
sidan ovissheten om den fullkomliga segern bibehålla öfvervigten af Carl Johans
inflytande, och det således bero af kronprinsens godtfinnande att bestämma ett så
giltigt vilkor för danska fredens afslutande.
0 Denne capitaine Krogh, Bom i anteckningarne flere gånger omnämnes, blef oss
svenskar tidigt bekant i assessor Mathiesens hus, som från första dagen af vårt
vistande i Christiania stod oss gästfritt öppet. Krogh, Mathiesens aktningsvärde
måg, kom derigenom i en falsk ställning, Båsom tillgifven sin höge chef, hvilken
no skulle tvingas att öfvergifva sina nsurperade anspråk på Norges krona, den
han velat förena med Sveriges på sitt hufvud, med hvilken plan Krogh icke
kunde vara obekant. God norrman, var ban likväl för upplyst att icke inse
bräckligheten af Norges sjelfständighetsförklaring, så svagt och illa understödd
af den antagne statschefen och äfven af arméen. Sedan föreningen var beslutad
af stortinget, visade han sig densamma uppriktigt tillgifven, beklagande sitt öde
att nödgns öfvergifva en furste, den han värderade, utan att vara blind för dess
fel. Blef sedan chef för eadettcorpsen; sluteligen statsråd och seraphimer
riddare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>