Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur adolf b1bbings papper
57
för ytlig för att göra något för vetenskaperna, heter det; det var
endast »les arts du luxe», som i honom funno en beskyddare.
Vitterhetens blomstring tillskrifves konungens önskan att, liksom Augustus,
och Ludvig XIV, genom skaldernas lofsånger höja glansen «f sin
regering och utplftna våldsbragdernas minne. Det anmärkes dock, att
G as ta f III bland samtidens skalder funnit ett mindre antal slafviska
smickrare än sina nämnda förebilder. »Åt friheten hade altaren alltför
länge varit resta i Sverige; snillen, sora värmt sig vid dess heliga
eld, förnedra sig icke till att smickra tyranner eller sjunga
despotismens lof.» Egentligen är det endast Leopold, som här skildras
såsom en låg hofsmickrare.1 — Bland dessa »arts du luxe»
framhålles särskildt teatern, och konungens teatervurm klandras med skärpa.
»Men», heter det, »huru olycksbringande dessa missbruk än varit genom
förlusten af en tid, hvilken borde varit dyrbar for en konung, som
hans folk icke underhöll med så stor kostnad för att sätta honom i
tillfälle att tillbringa sin tid med gyckelmakare; huru ruinerande dessa
kostbara nöjen än voro — lyckligt skulle dock Sveriges folk varit,,
om dess konung nöjt sig med att uteslutande hängifva sig åt sin smak
för fester och gycklare. 70,000 svenskar, de bästa af landets ungdom»
skulle icke hafva fallit i ett krig, lika orättfärdigt börjadt som illa
utfördt; schavotter skulle icke hafva blodats, och fängelserna icke fyllts,
af nitiska patrioter.»
Öfverdrifterna i dessa skildringar ligga i öppen dag. Det samma
gäller om de fragmentariska teckningarna af riksdagarna 1778, 1786
och 1792; om 1789 års riksdag, den enda, hvar? protokoll
bevarat Ribbings namn, föreligga inga anteckningar. 1 berättelsen om
1786 års riksdag ägnas särskild uppmärksamhet åt Fersens
medlare-rol mellan konungen och riddarhuset. Ribbing anser Fersens
uppträdande hafva varit ett politiskt missgrepp; endast af vördnad för
»den store mannen, den åldrige fosterlandsvännen, alla de minas vän
och min välgörare», samt i känslan af sin egen ungdom hade han
själf fogat sig i de halfva åtgärder, hvarmed »patrioterna», enligt han»
förmenande, vid denna riksdag läto sig nöja. »Vi syntes själfva
förskräckta öfver vår framgång», säger han; »ännu kände vi ej tillräckligt
konungen. Vi trodde att vissa slags åtgärder skulle öfvergå son
courage de cabinet’ och vi svarade dem, som blickade in i framtiden:
Han vågar icke.»
Utom en starkt färglagd skildring af de lägre ståndens
demoralisation vid riksdagen i Gefle och några förut kända anekdoter, rörande
Armfelts öfvermodiga uppträdande därstädes, innehåller Ribbings
berättelser om denna riksdag en skrytsam teckning af riddarhusets
imponerande hållning. Ribbing invaldes i bankoutskottet och blef dess
ordförande. »Patrioterna hade beslutat», säger han, »att denna gång
möta våld med väld; deras lugna och värdiga hållning väckte konun-
< Bland skalderna nämnas med längre eller kortare karakteristiker: Creutz,
Gyllenborg, Kellgren, Lidner, Oienstjerna, Paykull samt — Ribbings olyckskamrat
Hora; Elers, Bergklint, Sjöberg och Silfverstolpe uppräknas äfven. At Bellman
ägnas tvenne rader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
