Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(50
strödda meddelanden och aktstycken
sista timmar, sökte förgäfves afpressa honom någon bekännelse om
sinn medbrottslingar. Tror ni på allvar, sade Bielke, att man
förvärfvar himlens nåd genom att uppföra sig fegt och lumpet på
jorden? . . . Bielke dog under de grymmaste plågor, men, enligt
prästens egen utsago, utan fruktan, utan samvetskval, med ett lugn
och en sansning, som visade det mest heroiska mod. Anda till sista
ögonblicket bevarade han sina sinnens fulla bruk; redau klockan 10
f. m. hade han intagit giftet, men afled icke förrän klockan 4 e. m.»
Vidare erinras om den ofrälse man, auditör Orner, som i fängelset
följde Bielkes exempel att taga sig själf af daga och liksom han blef
begrafven i galgbacken, ehuru ransakningen ej bevisat någon
brottslighet. »Örner vnr en frihetens vän», säger Ribbing, och bemärkt bland
»patrioternas» parti. Han blef arresterad på en lös angifvelse att
hafva fällt yttranden, som antydde någon delaktighet i vårt företag.
Jag känner icke, hvad man tillskrifvit honom för andel däri; han
var icke använd af mig, som icke kände honom. Man säger, att
han hade mäktiga fiender i polisen.» »Emellertid», anmärker
antecknaren, »gjorde man hvad mail kunde, för att hölja Orners öde i mörker:
det var i konungens och hans favoriters intresse att på adeln
ensamt kasta hela sammansvärjningens ansvar».
I dessa anteckningar göres, såsom det synes, ingen hemlighet
af, att deras författare varit en af sammansvärjningens hufvudmän.
Oaktadt hans bekännelse inför domstolen, hvilken afsåg att borttaga
alla misstankar om en större utbredning af sammansvärjningen,1
framgår af dessa yttranden att vida flera, än som därför ställdes|tiil ansvar,
varit invecklade. I direkt strid med dessa uttalanden står hans
förklaring i slutpåminnelsen mot aktörs påstående,2 att hau hvarken
befordrat mordet med råd eller gärning, och att hans enda brott
legat däri, att han af tvänne personer undfått förtroende om det
brottsliga förehafvandet och underlåtit angifva dem.
Genom ögonvittnens och andra samtidas berättelse såväl som
genom rnnsakningsprotokollen är Ribbings förhållande maskeradaftonen
samt under dagarna närmast fore och efter den 16 mars nogsamt
bekant. Hans papper upplysa därom intet, och här torde vara
tillräckligt att hänvisa till C. Hamiltons, G. Löwenhielm», Armfelts,
Des Cars’ m. fleras berättelser. Äfvenså äro skildringarna af
konungamördarnas lif i fängelset och mildringen i deras behandling, sedan
förmyndarestyrelsen kommit till makten, allmänt kända. Många
samtida äfven bland dem, som ej kunde misstänkas för sympati med
konungamördarna, hafva yttrat sig med en viss välvilja om den 27-årige
högmålsbrottslingen, en välvilja, som stärkts genom hans uppträdande
inför domstolen. Så t. ex. Nordin och Liljensparre; L. v. Engeström
säger: »Ribbingen var karlaktig, men Horn en dålig och svag brotts-
1 Uttryckligen nämner han såsom alldeles obekanta med mordplanen sin vän
Knut Kurck, Fersen, Brahe, Se Geer, Lantingshausen m. fl. jämte >forna
kamrater vid gardet eller vänner». (Ransakn. protokoll, g. 11; jfr ofvan sid. 2, not.).
2 Ibm, sid. 439.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
