Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(64 strödda meddelanden och aktstycken
åter upp. I Kristiania tänkte han någon gång på att möjligen finna
en fristad: längesedan hade han fått nog 8f »1’esprit et la gråce du
midi».
Oaktadt det ekonomiska betryck, som efter moderns död började
göra sig kännbart för Ribbing delvis till följd af Sveriges olyckliga
växelkurs, hvilken förminskade hans arf till en tredjedel, umgicks han
1814 med tanken på att köpa en ny egendom i Touraine — han
synes då hafva sålt Quincy. Han hade då vistats hos sin vän grefve
■de Chousy på slottet Lilleverd och fått ett fördelaktigt
egendoms–anbud. Uteblifna penningeremisser omintetgjorde dock handeln, och
klagomål öfver »res angusta domi»1 blifva från denna tid ett stående
tema i landsflyktingens bref till hans anförvandter i Sverige.
» »
De stora världshändelserna bidrogo äfven till förbittrandet af
Ribbings under republiken och kejsardömet relativt sorglösa tillvaro.
Bonaparte hade han hatat, enligt sina egna ord, lika mycket som
■Gustaf den tredje. Han gladdes öfver Napoleons fall och öfver
Frankrikes befrielse från »den mest olycksbringande och blodiga despotism,
som världen skådat». Men de nya förhållanden, som restaurationen
medförde, voro honom ej mera välkomna, och han började känna sin
ställning på ett helt annat sätt osäker under Bourbonernas nva
regemente än under kejsardömet.
Lifligt har han i ett bref från 1814 skildrat sina intryck af
sakernas nya ordning. Skildringen utgör ett prof på Ribbings stilistiska
gåfva och spirituella brefstil och kan förtjäna att bevaras. Han fann
att hans nya landsmän voro »homines ad servitutem parati; vår senat
skulle genom sin feghet kunna väcka en ny Tiberii afsmak . . .
På samma boulevard, där man för några veckor sedan med full hals
skrek: A bas les Moscovite»! då fångarna återvände, har jag sett folket
kyssa ryssarnas stöflar och hört ropas: Vivent les Russes, vivent les
ennemis! Man var så i farten att ropa lefve, att man under Pörte
S:t Denis skrek: Vive Louis XIV! en bön, som var svår att
uppfylla ... De goda gamla, tappra rojalisterna krypa nu, pudrade som
förr, fram ur sina gömslen, där de hållit sig obesmittade under 25
År, och störta sig åter in i världsvimlet med alla sina fördomar, hvilka
vunnit ökad styrka genom långt lidande och oförsonligt hat. De se
egendomliga ut med sina förtorkade ansikten, sina små stekgpett vid
sidan och sina Ludvigskors, hängande i de längsta möjliga band,
’ Uttrycket, användt redan 1812 i bref till fru Stael, förekommer äfven i ett
bref 1829 till K. Kurck, tryckt i Ahnfelt» »Ur svenska hofvets och aristokratiens
lif». Genom missläsning af angusta för augusto har utgifvaren ansett sig kunna
öfversatta uttrycket med »högmålsbrott*t därhemma» (!) och skildrat, huruledes
samvetskvalen däröfver hotade kväfva Ribbing! Ej mindre anmärkningsvärd är samma
utgifvares djärfva slutsats, »att starka drycker spelat en rol vid upphetsningen till
illgärningen den 16 mars», på grund af det i samma bref förekommande uttrycket
»pius de bon vin, pius d’excès qui nous damnent». (IV, 161).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
