Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
db adolf ribbings pappkr
67
förutsedt atom väld, men denna de storas ultima ratio förbjuder sig
sällan den mäktige mot deu .svage. Genom ett litet kabinettsbref
blef vårt verk ej allena förbjudet i den stora, honom egna staten,
utan äfven förbjudet att durchpassera till andra länder norr och otter
ut. I denna drabbningen lämnade vi flera hundra af de våra på platsen;
förlusten var högst ömmande. Men inom tvänne månader var allt
åter ersatt på andra håll, och Bå stark var efterfrågan efter våra blad
i Tyskland, att ett sällskap nedsatte sig i den staden, jag bebodde,
afskref hvad ej tryckt kunde cirkulera, förvände och utdelade det i
manuskript och fann ännu vid denna långsamma operation sin
räkning. Allt började åter att gå förträffligen för oss, våra skulder
betaltes och en ny utdelning skulle just gå för sig vid denna
sommar-termin. Vi gingo alltid med grundlagen i hand, talade sanning,
kraftigt, men utan hårda uttryck eller illvilja. Vi hade eu ansvarande
man, hvars namn och perBon stod i borgen för oss. Att man ej var
allmänt missnöjd med obs, bevisar bäst kronprinsens uppförande i det
landet, jag var, som, då vi för någon tid sedan förlorade vår vän och
medarbetare A., ändtligen återkallad till sitt fädernesland, skickade
honom tiotusen fr. Samma herre var ej i staden vid min afresa, men
kora dit några dagar efter, och skickade genast i vårt hus Bin
adjutant för att underrätta sig om det obegripliga steg, som tagits emot
oss två, och för att högeligen förklara sitt missnöje öfver ett 8å
våldsamt och mot grundlagen direkt stridande företag. Mig personligen
blef af de höga försäkradt, att ej minsta förebråelse kunde mig för
mitt uppförande göras, men att ordres voro precisa etc. Det stora
europeiska ministeriella utskottet kunde ej tåla, att ännu midt i denna
världsdelen man skref med frimodighet; och för att undertrycka ett
blad, som aldrig kunde lagligen fällas, ännu mindre köpas, var ej
bättre medel tillhanda än det, som togs mot de två personer, som
allena fullföljde planen att ovillkorligen, utan fruktan, skrifva sanning.»
• •
•
För tredje gången således landsflyktig! Vid 55 års ålder måste
Ribbing ånyo söka ett hem för sig ocb de sina och en verksamhet,
som kunde lifnära dem. Han hade intet val: han beslöt att
återvända till Fraukrike, där förhållandena nu voro lugnare, och »la terreur
blanche» gått förbi. Hans första tanke var att i en undangömd
landsbygd tillbringa sina återstående dagar. Han styrde från Bryssel — till
en början utan sin hustru; hon kunde ej följa honom vid den
bråd-störtade afresan — sin färd till Villers-Cotterets i Loiredalen, där han
bos gamla vänner, egare till Blottet Villers Hellon, rönte ett välvilligt
mottagande. Platsen var honom välbekant; såsom nämndt är, hade
han i böljan af sin vistelse i Frankrike varit ägare af detta »chåteau»,
där han nu, en ensam flykting, sökte Bin undangömda fristad hos M.
Collard, till hvilken han försålt det. Han hyrde sig där för någon
tid i slottets omgifning en anspråkslös bostad och hade jämte sin
familj i Villers-Cotterets sitt hem något öfver ett år, till höaten 1821.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
