- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tolfte årgången. 1892 /
69

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

db adolf ribbings pappkr

77

hade förhållandet dem emellan varit fientligt. Löwenhielm hade i
ungdomsåren varit Ribbings kamrat och kände honom, enligt sina
egna ord, såsom en >lång, stel, högfärdig, argsint och hämndlysten
man».1 Om sina samtidas öde erhöll den gamle endast sparsamt
underrättelser. Först 1838 erfor han sin ungdomsvän och olyckskamrat
grefve Claes Homs död: den hade inträffat redan 1823. Han
anmärkte då, att han själf var den ende öfverlefvande af »de
förskräckliga männen från 1792, som varit erkearistokrater enligt någras
mening, jakobiner enligt andras». Med glädje hade han i en tysk
tidning sett Hans Järtas namn 1839. Så litet kände ban denne
ryktbare mans historia, att ban bad helsa honom, att, »liksom han själf
ej skiftat färg, han var säker på, att Järta ej heller gjort det».

Länge njöt Ribbing en obruten helsas förmåner. Ännu vid
71 års ålder skref han, att han ej kände någon ålderdomsbräcklighet
eller kroppsliga plågor; och ännu flera år efteråt tillryggalade han
dagligen flera gånger de fem trapporna till sin bostad och de fyra
till tidningsbyrån, där han hade sitt dagliga arbete. Anda till sitt
sista lefnadsår tillhörde han redaktionen af »Le courrier franpais»; och
ehuru han själf länge märkt, att hans krafter börjat svika vid arbetet,
var det ej till följd däraf, som han sitt sista lefnadsår lämnade sin
anställning, utan på grund af tidningens ombyte af ägare. Tanken på den
förvandling, som enligt naturens ordning ej kunde dröja länge,
sysselsatte honom dock, och han yttrade sig därom såsom en man, som ej
glömt det adertonde århundradets skeptiska läror. »Jag kryper in»,
heter det i ett bref från 183ö, »som snigeln i skalet och afvaktar
utan fruktan och utan önskan om dess påskyndande den stund, då
min odödliga själ skall flyga mot okända rymder och gå en ny
bestämmelse till mötes, något som jag mycket Önskar; eller också det
ögonblick, då jag måste åt elementerna lämna alla de atomer, hvaraf
min varelse består, en sak som, oaktadt allt hvad prästerna säga
däremot, endast är allt för möjlig.»

Omsider den 1 april 1843 slutade den gamle landsflyktingen
sina dagar, 78 år gammal.. Till det sista bibehöll ban sin viljekraft
oförminskad och utöfvade den stränga faderliga myndighet, inför hvilken
hans närmaste voro vana att böja sig. Dödsorsaken var, sade hans
läkare, att »lampan slocknat af brist på olja». Den katolske präst,
som hans sonhustru eftersändt, vägrade ban mottaga; han dog såsom
protestant och i »impénitence finale», såsom det franska katolska
uttrycket lyder. Under sin sjukdom hade han upprepade gånger
anträffats afsvimmad på golfvet, sedan han nattetid, förföljd af oroliga
drömmar, störtat upp ur bädden. Äfven under sin helsas dagar lärer
han ha plågats af dylika hallucinationer.

Var det månne minnena från ett oroligt förflutet lif, som i nattenB
tystnad trädde fram för den gamles själ? Samtiden1 trodde så. Iden
polisrapport rörande Ribbings sista dagar, som Löwenhielm anskaffat,

1 Enligt en anteckning af Fryxell, befintlig på Löwenhielmska godset Long i
Vermland.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1892/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free