Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNNü EN GäNG KARL XII:S DÖD
91
under kindbenet, hufvudet upprätt öfver kronan af bröstvärnet,
med ansiktet något vändt emot fästningen och den nya linien,
där några arbetare gingo; det var såledeB vänstra sidan af hufvudet,
som var »något» vänd åt fästningen; i högra handen höll han en
granstaf. Maigret ställde sig nedanför konungen, »med hufvudet
emellan hans stöfvelklackar», och stod där och öfvervägde, hvad
han skulle säga, för att förmå kungen att stiga ner.
Omedelbart till höger om Maigret stod generaladjutanten Kaulbars och
på andra sidan om denne fortifikationslöjtnanten Carlberg, som
några få minuter förut inkommit från den nya, under anläggning
varande löpgrafven, där han uppehållit sig en och en half timme;
till vänster om Maigret stodo några andra officerare, bland hvilka
kaptenen grefve Posse, som den natten hade vakt hos konungen,
fortifikationskaptenen Schultz och adjutanten Marchetti.1 Hastigt
hördes då, mellan knallarna af skotten från fästningen, ett ljud
som af en sten, den man häftigt kastar i dy, konungens vänstra
haDd föll undan kinden, hufvudet lutade sig sakta ned i kappan,
hans fötter gledo något, tnen ingen ringaste rörelse eller ryckning
märktes på kroppen, som förblef liggande »så stilla som den låg
förut» — »skottet vid Fredrikshall» hade i kvällens mörker träffat.
När Karls hufvud sålunda sakta sjönk ned i kappan, slog
Kaulbars Carlberg på axeln och utropade bestört: »Herre Jesus!
Konungen är sårad.» Maigret svarade, att han var död. »Vi få
se efter», genmälte Kaulbars. »Det är tyvärr alltför sant», sade
Maigret.2 Då vände sig Kaulbars till Garlberg med orden: »Sök
genast upp general Schwerin3 och berätta honom, att konungen
är skjuten.» Genast Carlberg var gången, vände sig Maigret
till de andra officerarne och sade: »Mine herrar, jag fruktar här
har skett ett olyckligt skott», hvarpå de skyndade fram med en
liten lykta, vid hvilkens sken de funno konungen med vänstra
handen fast sluten om värjfästet, handsken mycket blodig, vänstra
ögonstenen dragen in i hufvudet, i tinningen ett så stort hål, att
fyra fingrar kunde läggas däruti, och högra ögat nästan tryckt
1 På den sistnämndes uppgifter stödjer sig, åtminstone delvis, de la Motrayes’
berättelse, hvilken här följes för de moment, om hvilka det ej finnes ögonvittnens
meddelanden i första hand. Karls Bysterson, hertigen af Holstein, tyckes hafva
»tått ibland dessa officerare; han uppgifves hafva stått »omkring 10 steg från
kolningen, då H. M:t föll.»
1 De mycket omtalade orden af Maigret: »Voilà la piece finie, allons souper»,
(Voltaire) anföras icke af någon vid tillfället närvarande; det finnes ingen
anledning att tro dem vara då fällda
® Som förde befälet i löpgrafven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
