Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93 ÄNNU EN GÅNG KAri. XII:S DÖD
soldatkappor, då en officerare sprang till betäckarne, som voro
af gardet och icke stodo långt därifrån, och kom strax tillbaka
med två kappor, hvilka lades öfver och väl stoppades omkring
kroppen. Under det detta verkställdes, kom generaladjutanten
Sicre fram, tog hatten af konungens hufvud och satte i stället
sin hvita peruk och galonerade hatt på konungens hufvud, och
passade så med kapporna, att något af hatten och peruken kom
att synas, hvilket gjordes för att vilseleda deras tankar, som
kunde få se båren bäras — Karl XII begagnade ej peruk och
hans hatt var icke galonerad. Därpå befallde Schwerin Carlberg
att taga några man af betäckarne och låta dem under hans
ledning bära liket, »under okänd person», till batterierna öster om
Gyldenlöwe, hvarefter generalen och flera officerare aflägsnade sig.
Carlberg gick fram till baron Hamilton, som kommenderade
betäckarne af gardet, och utvalde bland hans folk tolf hurtiga
och jämnstora karlar, med hvilka han skyndade tillbaka till
båren, och indelade karlarne så, att sex man skulle bära i sänder.
Han sade dem, att det varit en bra officerare de skulle bära,
hvarför de skulle söka att varsamt och försiktigt komma den ojämna
vägen fram, hvilket de ock lofvade, icke vetande då hvem det
var de skulle bära, ej heller frågande därom. Därpå togo sex
man båren på axlarna, de öfriga sex följde efter. Carlberg gick
stundom och höll handen i båren, stundom gick han framföre,
för att i mörkret och dimman utfinna, hvar marken var
bekväm-ligast att komma fram. Då de gått vid pass några hundra steg,1
mötte de fortifikationskaptenen Schultz, som varii med i
löpgrafven, när konungen blef skjuten. Honom frågade Carlberg,
om han hade sig bekant bästa vägen till batteriet, eftersom
Carlberg ej tilltrodde sig att veta det så noga.8 Då Schultz jakande
besvarat denna fråga, anmodade Carlberg honom att följa med
och gå före båren för att visa vägen. Då de nu gått ett.
tämligen långt stycke fram, visade det sig, att Schultz äfven tagit
vilse på vägen och dragit sig för långt åt vänster, så att de
kommit fram till en mycket hög och brant backe, som utgör
1 Om denna uppgift är att taga efter bokstafven, så har Carlberg med båren
gått vUie genast han kom ur löpgrafven; ty afståndet från dödsstället till den
sedan omtalade branta backen är knappast 2 à 300 alnar. Vid besök på stället blir
man nästan förvånad att någon kunnat gå vilse inom en så liten rymd med så
många riktningspunkter; men i mörker och dimma kan det väl hända.
2 Detta bestyrker den förmodan, att Carlberg gått vilse och icke visste hvar
han i dimman befann sig; annars är det icke möjligt, att han ej skulle kunnat
finna vägen utan hjälp, ty afstånden äro mycket små.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
